Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Den Vackraste Jag Någonsin Mött <3

Elin Olsson, 15 år.
Elin vaknade med ett ryck, det var den tredje natten i rad hon inte kunnat sova ordentligt. Hon satte sig upp och tanken hon haft de tre senaste dagarna slog henne igen. Om hon skulle ha gått hem till honom som de hade bestämt så hade de kanske inte hänt.
Denna novell handlar om en flickas sorg över sin pojkväns död. Hon möter även andra problem på vägen.


Kap. 1
Allt började den måndagsmorgonen, hon var sen till skolan som vanligt. När hon kom in i klassrummet såg hon en präst stå framme vid whiteboardtavlan. Han var klädd i en lång, svart rock med en sådan prästkrage som alla präster har. Hon fick en rysning i kroppen så fort hon tog första steget in i klassrummet. Elin ursäktade sin sena ankomst och satte sig ner. Prästen fortsatte prata och Elins klasskamrat Samantha vände sig om med tårfyllda ögon och sade sedan just den mening hon skulle komma ihåg i resten av sitt liv:
– Det måste kännas svårt att mista sin pojkvän. Jag skulle inte komma till skolan om jag var du.
I den stunden insåg hon vad som hade hänt, varför prästen var där och varför läraren och mesta delen av klassen satt i tårar.
Hon trodde han hade skämtat när han hade sagt att han skulle ta sitt liv.
Tobias var död och det var hennes fel.



Kap. 2
De var fredag och fritidsgården var öppen för åttorna. Elin funderade på att gå dit istället för att gå på Tobias begravning. Men på ett sätt kände hon sig tvungen. De hade ändå varit tillsammans i ett och ett halvt år.
Hon bestämde sig för att gå. Det var hemskt. Det var många i kyrkan, Tobias hade en stor släkt. Alla förutom Elin grät. Hon var mer arg än ledsen, arg på prästen för att han inte verkade engagerad, arg på Tobias kusin som satt framför med en hatt så att hon inte kunde se kistan, men framför allt arg på sig själv för att hon inte förstod att han menade allvar när han skrev sitt sms till henne på söndagsmorgonen. Där hade han skrivit att om hon inte ville ha honom så tyckte han inte det var värt att leva. Om hon tänkte göra slut så skulle han ta sitt liv.
Elin vågade inte svara. Det ångrar hon att hon inte gjorde. Men det var ju faktiskt sant. Hon ville göra slut. Hon hade inga känslor kvar för honom längre.
Nu var han borta, död.




Kap. 3
Elin gick inte till skolan veckan efter begravningen. Det var egentligen inte för att hon var ledsen, utan mer för att hon kände skam. Hon var inte värd att leva.
Hon hade inte berättat för någon hur hon kände sig, ”det är väl normalt” tänkte hon. Om någon frågade varför hon var så hängig sa hon att hon bara var lite trött.

En dag när hon var hemma från skolan, ungefär en vecka efter begravningen, satt Elin i köket med en kniv i handen. Hon skalade ett äpple. Plötsligt slant hon och skar sig på armen. Den svidande känslan det gav henne liksom bedövade hennes psykiska smärtor. Elin gjorde fler rispor på armen. Men försökte intala sig själv att hon slant. Hon kunde inte sluta. Innan hon fick kontroll över sig själv hade hon åtta blödande rispor på insidan av armen. Elin sköljde den i kallt vatten så att det skulle sluta blöda.
Nästa dag bestämde sig Elin för att gå till skolan. Men hon fick ha en långärmad tröja på sig för att dölja såren.
När klassen satt på mattelektionen var alla jätte varma, det var högsommar. Utan att tänka sig för drog Elin av sig den tjocka tröjan men kom snabbt på att det inte var så smart så hon tog på den igen. Men där var redan en som hade sett dem, en som hade sett märkena på armen.



Kap. 4
Sista lektionen för dagen var engelska. De hade samma lärare i matte, engelska och NO. Deras lärare Lotta, var ganska populär bland eleverna. Hon gav inte många läxor och hon var inte speciellt sträng men alla hade ändå respekt för henne.
De fick sluta fem minuter tidigare.
När Elin höll på att plocka ihop kom Lotta fram till henne. Hon frågade hur hon mådde. Elin svarade att allt var bra och frågade varför hon undrade. Lotta svarade att hon hade sett märkena på armen och att hon tyckte att Elin borde prata med någon om det. Då vände sig Elin om och gick utan att svara. Lotta lät henne gå. Hon tyckte inte att det skulle vara någon bra idé att ringa hennes föräldrar. Det kunde ju faktiskt ha med dem att göra.
Många tårar rann ned för Elins kind den kvällen. Hon visste inte hur hon skulle ta sig ur detta.



Kap. 5
Elin vaknade av att klockan ringde. Det var lördag. Hon hade råkat ställa klockan kvällen innan. Men när hon väl hade vaknat så var hon klarvaken.
Hon satte sig framför datorn och gick in på Internet. Inne på MSN började hon prata med Ola, en kille som bodde i Lund.
De hade inte pratat speciellt mycket men tydligen tillräckligt för att de skulle träffas i Lund redan samma dag. Elin bodde i Malmö så det var ju bara tio minuter med pågatåg. Hon kände sig lite osäker men gick ändå med på det. De skulle träffas utanför McDonalds på Mårtenstorget. Elin kände till Lund ganska bra för hennes pappa Ove, hade bott där tidigare när hennes föräldrar var skilda. Men efter att hennes mamma fått reda på att hon var gravid igen och Ove garanterat var pappan, flyttade de ihop igen.
När hon kom till McDonalds stod Ola redan där. Hon visste hur han såg ut för hon hade sett honom i cam. Han var mycket sötare i verkligheten.
De kramades och gick till ett mysigt café lite längre bort. Där satt de och pratade om precis allt möjligt. Det kändes som de hade känt varandra i en evighet. Hon kunde till och med berätta för honom om Tobias och självmordstankarna hon haft den senaste tiden. Det var skönt för henne att kunna lätta på sina känslor som nästan åt upp henne inifrån. Kanske hade Lotta rätt i alla fall.



Kap. 6
När Elin hade kommit hem igen kändes det som om hon hade fått en ny bästa vän. Även om hon trodde att han ville mer än att bara vara vänner. Men hon var inte redo för det. Hon ville bara ha någon att prata med och det kändes som Ola förstod henne.
Nu började hon förstå att hon verkligen hade känslor för Tobias. Att hon inte hade märkt det innan.
Hon satt och stirrade ut genom sitt fönster i rummet. Det var inget stort rum men det räckte. Deras lägenhet var också ganska liten men den räckte den med.
När hon satt där och tittade började hon rota i den ena skrivbordslådan. Där hittade hon en gammal skrivbok från skolan. Den var från sexan. Där fanns en dikt som hon hade skrivit till Tobias precis innan de blev tillsammans. Men hon hade aldrig vågat ge den till honom.

”Dina ögon var bruna som i drömmen
Ditt ansikte, ack så sött
Du var den som fick mitt hjärta
Den vackraste jag någonsin mött
Ditt namn ljuder som ljuv musik
Utan dig vore mitt hjärta dött
För du är utan tvekan,
Den vackraste jag någonsin mött
Ditt tal var som kommet ur stjärnorna
Jag tänkte så förälskat slött
Vad som än händer är du för alltid,
Den vackraste jag någonsin mött.”


Kap. 7
Elin och Ola fortsatte träffas varje lördag. Både två tyckte att det räckte med att vara vänner för de ville inte förlora vänskapen om det tog slut mellan dem.
Men en dag förändrades allt. Allting började som vanligt på samma café som alltid.
Plötsligt blev Ola helt tyst och allvarlig. Han sa att det var en sak han var tvungen att berätta. Elin började bli lite orolig. Han berättade att hennes pappa även var hans pappa. De var halvsyskon. Hon blev tyst, sen frågade hon hur länge han hade vetat om det. Han sa att han hade vetat sedan han började ta kontakt med henne på MSN. Hon visste inte hur hon skulle reagera.
På hem vägen blev hon yr. Hon tyckte att allt var konstigt och overkligt.
Elin vägrade prata med sin pappa. Hon förstod inte hur han hade kunnat hålla detta från henne under så lång tid. Kunde hennes hjärta bli mer krossat?




Kap. 8
På morgonen dagen efter satt Elin och hennes pappa och åt frukost. Lite försiktigt frågade hon honom om han hade haft något längre förhållande innan han träffade hennes mamma. Han skrattade till lite nervöst och sade att han hade haft något halvseriöst. Utan att Elin tänkte sig för slängde hon ur sig: ”Tillräckligt seriöst för att skaffa barn?” Hon såg hur Ove blev helt vit i ansiktet. Han sa att han inte ville prata om det. Elin gav sin pappa en blick som kunde döda. Sen gick hon in på sitt rum och smällde igen dörren så det skrällde i hela lägenheten. I tio minuter var det helt knäpp tyst. Elin hörde en svag knackning på dörren och utan att hon sa någonting kom Ove in. Hon tittade inte ens honom i ögonen. Han frågade hur hon hade fått reda på att han hade fler barn. Fortfarande utan att titta honom i ögonen svarade hon nonchalant som det var. Efter en stunds tystnad försökte hennes pappa förklara med att det egentligen inte var meningen.
Elin gick ut från rummet, tog på sig sina skor och gick ut.
Ove satt kvar på sängen, länge.




Kap. 9
Allt som hade hänt henne de senaste veckorna hade varit som en kniv i hennes hjärta. Hon viste inte hur mycket mer hon skulle klara.
Tobias död, hennes pappas hemligheter och all press hon hade blivit utsatt för hade lett till självmords tankar.
Hon satt uppe på den bro där Tobias hade tagit sitt liv. Hon gick fram till kanten och tittade ner. Det var inte speciellt högt egentligen. Ett par sekunder sen skulle allt jobbigt vara slut, hon skulle äntligen vara fri.
Hon ställde sig på yttersidan av staketet där det var som högst på bron. Hon vände sig snabbt om innan hon tog sitt sista steg ut i luften. Där såg hon Samantha stå, helt blek.
Sen blev allt svart.



Jag smeker rakbladet mot min hud,
inser att det inte finns någon gud,
jag har gråtit mej igenom nätter långa,
såren på armen börjar bli många,
en sista gång trycker jag till,
fast jag egentligen inte vill,
skriker av smärta,
plågar min själ,
jag ger den nu ett smärtsamt farväl.

Jag hade så mycket kärlek att ge.
Men det kunde jag då inte se.
Så ett sår jag skar och nu finns jag inte kvar.
Alla mina vänner söker efter frågorna utan svar.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
HooN - 13 dec 05 - 22:16- Betyg:
Shiit asså.! As bra!!! Vet int va jag ska säga...
hejjaghetersanna - 6 dec 05 - 05:00
*tårögd* , saken blev inte bättre av att mitt ex heter Tobias ^^ haha

grymt skrivet!
Cilises - 6 dec 05 - 03:03
Jävligt bra novell!!
Det som gick rakt in i hjärtat var den sista dikten, den är skita bra. fick nästan tårar när jag läste den. Bra
Ankhan - 6 dec 05 - 00:09- Betyg:
Oj
Vad ska man säga?
Jag blir helt mållös!
Otroligt bra skrivit tjejen!
Handlar den om dej eller? :'(
5 plusare!!! :P

Skriven av
Lina_den_fiina
5 dec 05 - 08:25
(Har blivit läst 327 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord