Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Jag klarar inte av det längre"

I spegeln såg hon den hon blivit. En svart liv hatande person. Alltid kläd i svart och ett rakblad i fickan. Den va hennes ända vän, förutom en.
Men rakbladet fick henne att känna sig trygg. Den fanns där och hon kunde ta bort sin smärta när hon behövde det. Hon kollade ner i sin hand och
såg på fotot på henne och hennes bästa vän. "Kim" Hon började gråta bara av att säga namnet. Kim hade alltid varit hos henne förut. Hon var alltid
när hon behövde henne. Men inte längre. Hon klarade inte av mer och försvann till nästa dimesion. Aldrig skulle hon komma tillbaka.
Aldrig stå där vid hennes sida. Eller kanske. Om hon också försvinner. Hon kollade ner i hennes andra hand och såg kniven och brevet som låg där.
Brevet till hennes familj och vänner. Exakt som Kim. Ska hon försvinna. Försvinna från dena jord, och in i nästa dimesion. Hon gick fram till dörren och la ner brevet och rakbladet utanför.
Sen stängde hon och låste. Satte på vattnet så att dom där nere inte skulle höra henne skrika. Men det skulle dom väl inte göra ändå. Inte så mycket dom skrek på varandra.
Hon förde kniven mot armes överdel och drog. Smärtan kom i vågor och hon skrek till. Kände hur blodet rann ner på för hennes arm och ner på golvet. Hon tog kniven med den blödade handen och upp den till den andra armen.
Som första gången skrek hon till. Hon ramlade ner på golvet och visste att det skulle ta nån timme innan hon försvann på riktigt. Hon bara låg där och hörde dom skrika där nere. Tänkte på allt hon varit med om i livet.
När hon fick reda på att Kim hade tagit livet av sig. Fast hon hade dränkt sig. Hoppat från bryggan vid Mälaren och aldrig kommit upp igen. Hon låg där och grät. Efter en timme så försvann känseln i henne kropp,
och ögen började långsamt stängas. Hon frös. Men log iallafall. Det sista hon tänkte va.
"Kim. Nu kommer jag till dej. Nu kommer vi bli tillsammans igen.Föralltid"
Sen dog hon
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
D_ElIn - 18 apr 07 - 00:30- Betyg:
Fiin...
Evig vänskap...<3

Skriven av
tjejen_erika
17 apr 07 - 06:25
(Har blivit läst 414 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord