. - . - . |
När jag såg dina armar,
ville jag bara springa där ifrån.
Jag frågade varför, men du sa bara därför.
Jag visste inte vad jag skulle göra .
Jag hade länge känt att nåt va fel.
Jag frågade igen, men du svarade inte .
Då skrek jag, svara då !
Och du skulle precis börja berätta,
när jag sprang där ifrån.
Jag ville inte höra ! Hur kan man vara så dum !
Samma dag fick jag ett telefonsamtal,
det va din mamma, hon frågade var du va .
Jag vet inte, svarade jag.
Jag blev lite orolig, och det va rätt sent,
så jag gick o la mej.
Nästa dag fick jag reda på att du hade försökt att hänga dig.
Då kändes det som om jag fick en kniv i bröstet,
och ångrade hårt att jag inte lyssnade.
|
| Kommentarer | | Evvi - 5 dec 05 - 20:59 | | shit va sorglig.. men fin var den :) |
|
|
|
