Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

There are no flowers [Kap 9]

I Skolan höll jag mig till mina vänner, som Sofia, Nick, Ellen och Toffe. På tisdagar slutar jag fem, och jag hade ingen lust att stanna här så länge, Nick slutade också fem, men vi bestämde oss att för att ta ledigt från spanskan idag och fara och skrinna istället. Sagt och gjort, så vi slutade två den dagen, jag och Nick gick hem till honom, han bodde inne i stan och det var ingen lång väg hem till honom.
Hemma hos honom gav han mig hans systers skin skor. De var storlek 41 och själv har jag 39, men jag provade dem och de var lite lösa, men annars bra, så vi gick iväg mot skridskobanan, där fanns ett dussin tal människor, och jag och Nick satt oss på en bänk och knöt fast våra skridskor, vi skran runt skrinskoplan i några minuter,
"Känner du någon Robin? Han är en polare av Johans?" frågade jag.
"hm.. är han blond och ungefär ett huvud längre än Johan?"
"Jo, sådär"
"Jo, jag vet vem du menar, det är Robin Tallberg."
"Känner du honom väl?"
"Ne, bara hört om honom, han är agent eller något, han vet typ allt om alla."
"Jo, han sa att jag måste dumpa Johan? Han skulle annars råka illa ut eller något?"
"Va? Det var de dummaste?" sa Nick och skrattade när han min hand och vi skrann runt i en cirkel och höll om varandra.
"Nja, jag vet inte, Casper har varit ganska underlig sen festen i lördag"
"Har Casper inte alltid varit underlig?" frågade Nick och log.
"Jao, men inte på det här sättet"
"Den typen är inte klok, visste du att han stannat kvar på klassen två gånger, det är ju helt dumt."
"Det var därför han körde bil"
"Jo, jag skulle också köra bil, jag vill ha en röd bil" sa Nick och såg drömmande ut.
"Hah, du får vänta några år till" sa jag och vi fortsatte skrinna runt.
"Jo, men på riktigt, om jag skulle få skulle jag vilja bo i America, jag skulle äta skräp mat varje dag och köra bil redan nu."
"Jo, men tänk så du skulle se ut om några år om du skulle leva så."
"Herre Gud, jag skulle ju träna som fan. Tänk på alla snygga brudar dom har där också"
"Jo, killarna är inte heller så dumma där borta."
"Haha, Nadja du kul du, kommer du och spela gitarr någon gång i veckan, det har blivit ganska trist att spela bas ensam."
"Jo, jag kan komma någon kväll i nästa vecka"
"Bra, tar du med några nya sånger då också. Jag har tröttnat på alla de gamla vanliga."
"Visst, kan vi gå hem nu, mina ben värker redan, de här skridskorna är för stora för mig."
"Visst, min syrra är en riktig BigFot." Sa han och skrattade. Vi skrann åt sidan och satte oss och tog av oss skridskorna, hemma hos Nick doftade det mat
"Nick? Det är mat om fem minuter" hördes Nicks mammas röst från köket.
"Kommer, finns det för Nadja också?" frågade han. Jag skakade på huvudet, jag ville komma hem redan.
"Jo, är Nadja här? Det var inte igår" sa hon och kom ut i hallen och kramade om mig. Hon doftade någon parfym.
"Kom och sitt ner lilla vännen, det är spagetti ikväll." sa hon och ledde mig till köket. Nicks mamma var liten och rund, hon hade rött hår och var alltid snäll och trevlig, jag hade värkligen aldrig sätt henne arg. Hon var en riktig optimist. Såg alltid något positivt i allt. Jag gick och satte mig vid bordet. Det såg ut som att jag skulle bli på middag. Nicks pappa kom in i köket.
"Men hej Nadja, vi har inte sätt dig här på länge, jag blev rädd att du och Nick blivit ovänner när du inte kommit hit och spelat med honom, han har bara spelat sorliga sånger nu senast." Sa han.
”Jag har inga glada sånger, och har aldrig haft, Nadja tar ner sånger från nätet åt mig, och hon kommer hit med dem så vi få nya sånger” suckade Nick
"Nadjaaaa" skrek Nicks lilla syster som var åtta år, hon sprang fram till mig och kramade om mig. Alla i Nicks familj var alltid lika trevliga mot gäster. Ibland lite för trevliga också.
"Kan vi inte börja äta" suckade Nick och satte sig bredvid mig vid bordet.
"Ja ja" sa hans mamma och satte maten på bordet.
Vi satt och småpratade vid bordet tills jag beslöt mig och gå, jag tackade för maten och ursäktade mig för att måsta gå. Jag gick ut ur dörren och efter en stund kom Nick efter mig
"Jag ber om ursäkt för min familj, dom kan vara lite på gästerna." sa han och skrattade
"Nej, det gör inget." Sa jag och vi fortsatte gå längs med gatan.
"När går din buss?" frågade Nick
"Åå, jag tänkte ringa Chris." sa jag, okej, jag kan göra dig sällskap så länge" sa Nick. Jag tog fram mobilen och klämde numret till stallet.
"Christian i telefonen" svarade han.
"Hej, tror du att du skulle kunna komma efter mig nu?" frågade jag
"Åh, hej jo visst var är du?"
"Jag är på ööö... Biskopsgatan. Jag går tillsammans med Nick" sa jag.
"Okej, jag startar nu, vi syns om några minuter." Sa han och la på.
"Nå?" frågade Nick
"Han kommer" sa jag och gick och satte mig på en bänk på gatan. Nick kom och sitta bredvid mig.
"Hur går det med Chirs föresten, jag hörde att han varit med någon annan?"
"Nej, det var hans syster, jag förstod allt fel."
"Okej, du har lämnat Johan i varje fall"
"Jo, jag ville inte se Casper eller Robin mera"
"Ja visst, Robin är ganska kuslig"
"Jag tycker det också" sa jag och vi satt sedan tysta tills Chris stannade framför oss.
"Hejdå Nadja, vi syns imorron" sa Nick och började gå hemåt.
"Jo, hejdå" sa jag, jag steg in i bilen och Chris körde iväg
Han berättade att Jack hade opererats och läkarna var mycket positivt inställda på att han skulle bli bra igen. Det var en lättnad att höra. Jag pustade ut och lutade huvudet mot nackstödet.
Hemma steg jag ur bilen och gick till stallet med Chris, Vi gick hand i hand och kysstes i mellan, jag var mycket glad över hur det hela slutade.
"Chris, säg att vi alltid kommer att vara tillsammans" sa jag när vi kommit in i stallet. Chris kysste mig och stönande i mitt öra "Vi kommer alltid vara tillsammans Nadja" Han fortsatte kyssa mig längs med min hals, jag bara stönade till svar.
Vi stördes av att min mobil ringde. Jag fiskade upp den ur min ficka.
"Nadja." Svarade jag.
"Hej det är Sofia, jag skulle vilja tala med dig om Ellens födelsedag" sa hon. Sofia var en i gänget, hon hade varit tillsammans med Nick i några år, men hon hade gjort slut med honom för några månader sedan. De hade varit få av dem som stannat som vänner efter att gjort slut, så de spelade fortfarande tillsammans hos Nick. Hon var också ganska kort, längre än mig, 168 cm är hon, har en kurvig kropp som många killar tycker om och ser annars också snygg ut.
"Ja visst, när var den igen? nästa vecka va?"
"Jo, jag tänkte om vi skulle ha en fest åt henne."
"Hemma hos dig då eller?"
"Ja, eller har du en bättre ide? Mina föräldrar är borta den här veckändan."
"Okej, men det blir ju perfekt"
"Okej, vad ska vi ge henne då?"
"Jag vet inte precis, jag tänkte på något gulligt, någon pyjamas kanske."
"Okej, men vi får mötas efter skolan någon dag och gå och se oss omkring i butiker."
"Okej, men vi syns imorron efter skolan alla då."
"Okej, hejdå, puss"
"Pusshej"
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Bunny90
31 dec 06 - 10:11
(Har blivit läst 217 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord