Om jag törs |
Som en soluppgång sakta börjar sprida sitt ljus över ett sovande landskap
Sprider ditt leende sitt ljus över min sovande själ
Väcker den varligt till liv och jag törstar efter mer
Några ord
En blick från dina underbara ögon
Kanske rent av en lätt beröring
Om så bara av misstag
Skall jag våga säga något om mina känslor
Säga att jag har förlorat
Säga att jag brinner med en hetta jag inte trodde var möjlig att få uppleva igen
Men som vanligt står jag tyst
Låter elden falna
Snart har hettan brunnit ut och natten sänker sig åter över mitt inre
Jag väntar i stillhet på nästa gång jag åter får se en gryning spira
Sprida sitt ljus
Men till dess lever jag på minnet
Nästa gång skall jag våga
Nästa gång skall jag inte stå tyst
Om jag törs…
|
| Kommentarer | | Mary - 24 sep 08 - 20:20 | | Varlig, som om man läser den för många gånger förstörs den. Eller blir en verklighet för en själv. Hemsk, men vacker. Du lägger orden snyggt. |
|
|
|
