min vän (del 2) |
På torsdagen var jag sjuk på riktig. Jag frös och hade feber. Klockan tio på morgonen kom Sara, när hon såg att jag var sjuk och att jag inte kunde följa med henne bliv hon ledsen. Men när min mamma sa att hon skulle följa med hennes blev hon glad. På läkare gruppen undersökte de Saras kropp, de kunde inte upptäcka nånting de tyckte att det var helt ovanlig det som händer med Sara.
Men de hämtade en annan läkare, när hon undersökte Sara igen blev hon orolig. Läkaren sa att Sara måste gå till en läkare som vet om hjärta. Sara blev orolig. Sara och mamma kunde inte gå till en annan läkare samma dag för de hade inte bokat tid. Så de skulle göra det imorgon istället. De kom hem klockan tolv. När dem kom hem var mamma jätte orolig och hon hade ont i huvudet. När mamma berättade det som hade hänt blev jag också orolig. Jag kunde inte vissa det som jag kände för jag viste att Sara skull bli ledsen. Jag kunde bara trösta henne och säga att allt kommer gå bra i morgon. Sara ville inte berätta om vad läkaren hade sagt till henne. Mamma sa att hon måste göra det för att hon är hennes mamma och att hon måste veta vad läkaren har sagt till hennes dotter. Men det ville inte Sara.
_ Om hon skulle bry sig om mig då skulle hon bli orolig när jag berättade till henne att jag bli trött och jag svårt att andas, han sa bara att det beror på att jag inte äter, sa Sara med en gråtande röst.
_ Nej gumman du får inte tänka så duma tankar om din mamma, alla mammor bryr sin om sina barn och att de inte vill att det ska hända nånting med de, sa min mamma.
_ Sara du får inte säga så duma saker om din mamma, sa jag.
_ Norma, skrek mamma
Du får aldrig bli arg på Sara, hon hattar inte sin mamma han är bara lite arg för att hennes mamma inte har ringt, sa min mamma
_Jag vet det mamma men, då blev jag tyst
_ Förlåt Sara för det jag sa det var inte meningen att såra dig men jag bli ledsen för det du säger och gör, Sa jag
_ Nej gumman det är lugnt jag förstår dig, sa Sara.
Vi var tysta i några minuter men Sara avbröt tystnaden.
_Nu måste jag gå jag är trött och vill gå hem nu, sa hon.
_Sara lova mig att du inte promenerar så mycket och inte gör nånting så att du blir trött för det är inte bra för ditt hjärta. Och att du berättar allt som läkaren sa till dig, sa mamma
_Okej jag lovar dig att berätta allt till min mamma, sa hon
_Okej vi hörs senare, sa jag
_Okej det ska vi, sa hon
Efter att Sara hade gått började jag stor gråta. Jag visste inte vad det var som hade hänt mig. Jag var ledsen för Saras skull och tänkte på henne hela tiden. Jag gick till mitt rum och började skriva dag bok.
Kära dag bok
” Idag var det värsta dagen i mitt liv. Jag var sjuk och kunde inte sluta och tänka på Sara. Sara hade tid hos läkaren idag. Jag kunde inte följa med henne så det var mamma som fölade med henne. Läkaren hade sagt att det är nånting med hennes hjärta med de kunde inte veta exakt vad det var. Sara måste boka en tid hos en annan som kunde mera om hjärta. Jag känner på mig att det är nånting som gör henne att må dålig men jag vet inte riktig vad det är. Men jag vet att jag inte kommer klara av det om det är nåt sjukdom”.
Nu ska jag lämna dig. Du ska inte höra av mig i morgon, kanske nästa vecka.
|
|
|
|
