Ibland är kärlek fantastisk och ibland hemsk |
Isobel sprang och sprang.
Hon hade aldrig förr haft såhär bra kondition.
Hon ville bara ifrån honom.
Jesper som gjorde detta mot henne.
Hans sista ord var, jag kommer tillbaka, och hon visste
mycket väl att det var sant.
Han kom tillbaka precis som hanlovat.
Hon hatade honom så.
Det värsta var att han gjorde det igen.
Han våldtog hennes psyke igen.
Den här gången tog hon sig inte upp ur det.
Hon blev deppig och insåg till slut vad han hade gjort.
Att han hade utnyttjat henne på detta sätt.
Hon gick bara omkring som ett spöke.
En dag sa hon till honom.
”Hur kunde du göra det här mot mig?”
Hon gick sedan därifrån.
Han tog hennes hand och viskade.
”Jo, för att jag älskar dig så innerligt.”
Hon såg på honom och gick därifrån.
Hon älskade honom ju, men hon hatade honom även för det han
hade gjort.
Hon frågade sig själv om kärleken eller hatet var starkast.
Han hade lurat henne flera gånger, men visat att han älskat
henne ännu mer.
Så frågan var verkligen vad som var starkast.
Alla sa att han aldrig skulle sluta älska henne.
Problemet var bara att han aldrig sa det.
En dag stod dom mot varandra.
Han med ett leende och hon tveksamt leende.
Dom yttrade inte ett endast ord till varandra.
Dom bara stod där mitt emot varandra och log.
Han öppnade munnen till slut och viskade. ”Jag älskar dig”
Hon log sött, men hon kunde inte säga det tillbaka.
Han såg på henne utan förväntan överhuvudtaget.
Han visste att vad han hade gjort, men inte om hon förlåtit honom.
”Har du förlåtit mig än?”
Han såg undrande på henne.
”Gumman, har du det?”
Hon såg på honom med en lugn blick.
Hon nickade. ”Ja, det har jag”
Han log lättat mot henne. Hon såg på honom leende.
”Men du får ändå inte göra vad som helst ändå”
Han log förstående.
”Jag vet, jag ska bara göra det som du säger att jag får göra”
Han såg på henne. ”Vad får jag göra utan att fråga dig?”
Hon såg på honom och log stort.
”Kyssa mig hur mycket du vill.”
Hon log.
Han såg på henne och kysste henne.
”Som nu? Om inte får du inte bli arg på mig,”
Hon log och besvarade kyssen.
”Självklart, jag har saknat dina kyssar.”
Han log mot henne och såg drömmande på henne.
”Bra för jag kommer att vilja kyssa dig hundra gånger om dagen
om det är okej”
Hon såg på honom.
”Självklart”
Blev hennes svar.
Hon funderade över livet och allt vad det innebar.
Hon såg på honom leende.
Han såg på henne och log charmigt.
”Men du kan ändå inte säga att du älskar mig?”
Han såg undrande på henne. Han tog hennes hand i sin.
Hon såg på honom och skakade på huvudet.
”Jag är ledsen, men jag kan helt enkelt inte göra det. Inte än
i alla fall.”
Han såg på henne förstående.
Han log mot henne.
”Älskar du mig då? Du behöver bara svara ja eller nej”
Hon såg på honom leende och nickade.
”Ja, det gör jag”
Hon såg på honom sådär speciellt som i början av deras förhållande.
Han såg på henne likadant tillbaka.
Han älskade henne verkligen och hon älskade verkligen honom.
Vad mer kunde han begära, tänkte han. Han log för sig själv.
”Förlåt för det jag gjorde mot dig förr ”
Sade han och hoppades hon skulle le ändå.
Han studerade hennes reaktion.
Hon såg på honom.
”Det är ingen fara, jag har ju sagt att jag förlåtit dig”
Hon log mot honom stort.
Han såg på henne.
”Ja, men ibland verkar det som om du inte gjort det”
Han tog upp hennes haka försiktigt.
Hon såg på honom och log.
”Klart jag har det, det vet du”
Hon kysste honom på kinden.
Han log charmigt.
Hon älskade nu honom och han henne.
|
|
|
|
