۩Tre Syskon och en varg. |
Jag har tre syskon. Den äldste heter August. Den andra heter september och jag den minsta hette november. Jag tycker väldigt mycket om marknader och september tycker om rostade/stekta grisar och min äldsta syster August tja hon tycker inte om vargar men tycker mycket om att döda dom och hon om hon inte är ute och dödar vargar sitter hon och syr sina små eem tja dockor av når slag…
( This little red went to the market, this little red had a roast pig ... and this little red went on a killing Spree.)
Tja som ni ser är jag och mina systrar rätt lika varandra. Här om dan bakade september en paj jag ville ha men vågade inte ta en bit, Man vet aldrig vad hon har stoppat i den här gången. En gång var det Sömnmedel, en annan var det förlamnings medel och gången dess för innan
- Ja ja jag tror dom har för stått nu NOVEMBER!!
Ops September hörde vist..
Men som sagt jag ville ha en bit men vågade inte prova för tja ja ni vet så jag beslutade att ta en bit till mormor och se om det händer nåt bra va??
Under tiden jag packade min lilla korg så gjorde jag tydligen nåt som september inte tyckte om. jag vet inte vad det va jag lånade bara hennes röda känning och torkade upp lite bläck med HE HE.
- ♪ Vyssan lull, dina muskler är av ull ♪ och stuvbitar fyller upp din mage ♪. Med min nål tråcklar jag din kropp ♪ så blir du fin så min lilla vän ♪ /August
- September… kan du åtminstone visa vägen till mormor? / November
September och november kommer in i mitt rum och för ett sådant oljud. KUL. /tänker August
– Gör det själv! Jag hoppas att du snubblar och bryter nacken. / September
– Kärleks gnabb igen? Ni är så söta tillsammans. Dom di dom ♪
– Nä det är vi inte! /November
– August, jag har ju sagt åt dej att inte göra fler dockor! /September
– Sluta ta ut ilskan på mej, tack.
– Ah. August min älskade stora syster som är bättre än alla andra som jag avgudar och så vidare. Kan di vis…
– TYVÄRR! Ville bara höra dig säja det där Hehe♪. Ikväll kommer nämligen min hundrade docka äntligen bli färdig ♥ .
Det gick ju inte heller så då måste jag väll gå in i skogen utan karta eller någon väg beskrivning / tänker November
- Du ska få din väg beskrivning. Det är det du tänkte på.
- Va i…! hur kan du veta? Är du tankeläsare eller?
Hihi jag fick i alla fall min väg beskrivning så nu är det bara att börja gå… Nu är jag nästan framme vid skogen (tittar över axeln) jag ser inte vårt hus längre aja. November går in i den stora mörka skogen när hon har kommit en bit så börjar det att blåsa kalt hon tar och drar sin stora ljusröda kappa närmare sig och fortsätter på den smala stigen till mormors hus. Efter en stund ser hon nått som rör sig i skuggorna bland träden och det börjar blåsa ännu mer hon skyndar på sina steg. Efter ett litet tag, som verkade som en evig het.(Egentligen bara 5 min) kom hon till en liten glänta och i den lilla gläntan fans det verkligen vackra blommor, hon får inte gå från stigen det har hennes systrar alltid sagt och som naturligt vis kom upp under beskrivningen till mormor men november var bara tvungen att plocka dom där blommorna som var vid kanten av stigen om jag ändå ska till mormor och ge henne septembers paj och hon bara råkar dö måste jag väll ändå med mig blommor. Så vår lilla november beslöt att plocka några. Nu satt hon där på huk och plockade dom vita blommorna då hon fick syn på två par fötter (ja konstigt hade det väll varit om det bara var en)
Han hukade sig ner och lyfte på huvan som var på hennes kappa. Han granskade henne noga och till sist for hans gula ögon in i hennes. Han stirrade på henne i några sekunder till räckligt många för att du ska börja tycka illa om det. På tal om illa han luktade ruttet kött och blod så vår lilla luva fick anstränga sig för att inte he up handen för näsan .
-suck.. jag som trodde att jag skulle få nåt större.
Han ställde sig upp och i samma veva drog han up November på fötter och började granska henne noggrannare. Från topp till tå, från fötterna, knäna låren, magen, armarna och sen huvudet och rakt in i hennes ögon igen november började känna sig illa till mods.
Samtidigt hemma i stugan sitter fortfarande August med sill hundrade docka och September börjar bli lite orolig.
- hon skulle varit framme vid det här laget eller vad tror du August??
- Hm.. vad sa du ?
- Hallå är du inte ens lite orolig för november hon har varit borta länge nu och inte hört av sig.
- Hon sitter säkert på en sten och lyssnar på fåglarna.
- Men tänk om det har hänt henne nåt?
- Mmm… du har väll rätt vi går och letar efter henne när jag är färdig med min docka och tänk efter hon är fackiskt tonåring hon borde kunna klara sig själv en liten stund. Är du lugnare nu??
- Jo, du har nog rätt.
Tillbaka i skogen där november har träffat en konstig figur som har svart kort spretigt hår men svarta öron, gröna kläder och gula ögon.
– em… ah… vem är du i egentligen! /Fick november fram med en osäker och något obehag i rösten.
– Jag? /frågade vargen
November nickade osäkert.
– jag är ingen mindre än Greed Elrik. Varg i skogen och du vem exakt är du?
– Em… mitt namn är November.
– November säger du? Så november vad har en ung flicka som du i skogen att göra hm..?
– Jag ska till mormor med en bit paj.
– Jasså och vart bor din mormor?
– I en stuga i skogens slut.
– Nå november vet du vart den där stugan ligger..
Greed går i cirklar runt november.
- Nej inte exakt men jag har fått en vägbeskrivning.
- Vet du vad november jag känner mig snäll i dag så jag ska hjälpa dig att komma till din mormor. Vad sägs om det?
- Vet du vart min mormor bor?
- Få se på vägbeskrivningen för om inte jag kan hitta ditt som bor i skogen så vem kan det?
- Du har nog rätt.
- Duktig flicka
Vargen log när november gick med på det. Stackars lilla dumma november.
Samtidigt utanför skogen går hennes två systrar.
- är du säker på att hon gick in här August?
- Klart jag är. Tror du inte jag vet vilken beskrivning jag gav henne??
- Jo, det är ju klart.
- Men om du känner dig så dålig till mods så varför ropar du inte på Na??
- Bra i de.
- Du jag menade det in..
- NOVEMBER VART ÄR DU!!
August la hastigt handen över Septembers mun.
– Sshyy… inte så högt dummer Vill du bli upp äten eller?
– Men november då??
– Du kan ropa men inte så högt, okej.
September nickade. Nu var dom nästan framme vid den plats som november hade sett dom vita blommorna men nu var ju inte november där längre. Greed hade lurat november att gå bort från stigen och in i den mörka skogen.
- Är du säker på att den här vägen leder till min mormor?
- Klart jag är dummer jag bor ju här i skogen jag vet alla genvägar som är nödvändiga att veta.
Greed stannade plötsligt upp och vände på huvudet.
- Hör du?
- Hör vad Greed?
- Dom som ropar det är två stycken.
- Jag hör inget.
Det är ju klart hon är ju en människa tänkte Greed. Han gick några långa steg fram till november och la armen om henne han sträckte på sig så långt han kunde och började vända och vrida på huvudet och öronen. November viste inte vad det var men hon såg att Greed var ytterst vak sam. Nu hörde November det också men bara svagt svagt. Det var någon som ropade men vad var det dom ropade.
- kom vi måste skynda os.
- Men vilka är det som ropar Greed. det kan vara mina systrar som…
- Var inte fånig!
Fräste Greed åt henne. Det var då hon förstod. Greed var inte alls där för att hjälpa henne utan för att förra bort henne. Till sin stora fasa ålade sig november ur Greed´s hårda grep och började springa mot ropen, men Greed var för snabb han kom i fatt utan att anstränga sig det minsta och hade åter i gen ett stenhårt grep om november. Hon försökte skrika men Greed var snabb att he handen framför hennes mun och hon fick inte fram så mycket men hon det var så pass att hennes systrar kunde höra henne. Dom började springa mot det hål som dom hörde skriket. När Greed insåg att han gjort det fatala misstaget att låta henne skrika var det kört. Han viste att dom andra skulle hitta dom och han skulle inte hinna ifrån dom om han hade henne släpande och stretande bakom sig. Han bestämde sig att det var bäst att försöka döda henne eller i alla fall få henne att somna men hur. Nu fick Greed bråttom han kunde nästan göra systrarnas fot steg mot marken men till sin förvåning började de två händerna runt hans handled att slappna av han var tvungen att kolla. Till sin förvåning såg han hur november sakta bli mer och mer skakig i benen och ögonen blev tyngre och tyngre då såg han att han inte bara hade hållit för munnen utan också näsan hon kunde inte andas. Innan Greed han reagera så kom en pil genom träden och träffade honom i just den arm han håller i november med. Han släpper hastigt taget kring novembers mun och näsa och håller om sin egen arm i stället. Han bryter av spetsen och drar ut pilen. Det visade sig vara August som skjutit hon stod bara någon meter från dem. August och September såg sin lilla syster livlös liggande på marken och bredvid sitter vargen på huk och lindar om sitt sår. När Greed, vargen alltså ser att han inte skulle ha någon chans när han var sårad så lämnade han sitt byte (November) liggande på marken och börjar springa in i skogen men August är minst lika snabb som vargen och skjuter en till pil som träffar vargen i benet och så en u en till som träffar vargen i sidan. Greed (vargen) är nu skjuten på tre ställen och det gör det svårt att springa men det hindrar honom inte han fortsätter som han har gjort i hela sitt liv. August springer efter men hon hinner inte långt innan September ropar på henne då stannar både vargen och August och kollar bakåt.
– August! Kom och hjälp mej November andas inte..
August och Greed tittar med fasa på November som ligger där och inte rör sig Greed hör inte ens hennes andningar, han hade verkligen dödat henne. Hon som han hade fattat tycke för. Den enda personen som hade varit snäll mot honom hade han nu dödat. Det var mer en var Greed tålde han kunde inte, hann ville inte stanna kvar en enda second han började springa. Han sprang fortare en vad han någonsin gjort fast han var sårad på tre nej fyra ställen nu. Tre synliga och en som ingen kan se men alla kan känna av och har förmodligen gjort det. Han sprang för fort så han såg inte ens stupet som kom framför honom fören det var för sent det var ett plask och inget mer…
Väll hemma i stugan igen så la August sin lilla syster i sin säng och september gjorde i ordning lite vatten och en liten tygbit som hon doppade i vattnet och sen la på novembers panna. August gjorde i ordning en brasa och sen satt August och september bredvid sin syster hela natten. På morgonen hade November inte bättrat sig det minsta och nu började September grina och August bli riktigt orolig.
- Tänk om hon dör August
Snyftade September fram i mellan andetagen.
- var inte dum. Hon kan inte dö
August började gråta hon också när hon tänkte sig ett liv utan sin lilla syster.
Men mär dagen gick mot kväll började november piggna till lite. Sen på kvällen då August och september fortfarande satt och vakade över sin lilla syster började hennes ögon röra på sig. August var den som märkte att november började öppna ögonen för september satt och grät i August famn.
- September titta.
- Eh. Vad är det. November? November!
September tjöt av förtjusning men August la upp armen i luften och September slog händerna om munnen. August tog sin lilla systers hand och sa.
- nästa gång ska jag följa med dig till mormors hus.
- Och jag ska inte lägga i något medel i mina pajer mer så du kan vara lugn när du äter dom.
- August? … september?… gråter ni?
Frågade November med dämpad och hes röst.
- Var inte fånig.
- Det är klart att vi gråter du kunde ju ha dött.
- Förlåt…
Alla systrar började gråta i gen och August och september krama de sin lilla syster och var glad att alt hade slutat bra.
Men djupt inne i skogen långt från stugan i en stilla sjö började det hända nått.
– phaah!… ah… duns... (la sig på strand kanten) Jag lovar November även om jag inte har haft nåt bra minne sen jag var liten ska jag alltid minnas dig och jag ska ta tillbaka det som är mitt. Var beredd på det systrar små. Förr eller senare ska November bli min.
The End۩
|
| Kommentarer | | meantime - 30 nov 06 - 05:26 | Hah, vad bra!
påminner typ lite om Rödluvan, men det kanske var meningen? Aja, skitbra skrivet iaf. |
|
|
|
