I lyckans klor |
Med lyft pensel och ett brett leende
Förmedlade han buskapet
Det om att han skulle måla mitt inre
Han hade ett sjätte sinne sa man
Förmågan att se en persons inersta
Så jag log mitt bredaste och strålade
Lät mig fyllas av den lycka jag hade
Glädjen var komplett, såsom den blivit
Jag flöt på moln av lycka och frid
Det tog honom en kvart,
sedan var det över
Han såg bekymrad ut
Färgen han hade behövt hade han inte
Men han lät mig få se målningen
...det var ett tomt ark
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | icy_tears - 18 maj 05 - 02:59 | | Okejj, jaa, då blir det ju nåt annat... Fattar lite bättre nu ;) | | Mary - 17 maj 05 - 08:17 | Tack så hemskt mycket..
Tyvärr speglar även den här dikten, som så många andra jag skrivit, min allt annat än ljusa syn på lycka. Jag försöker visa att den här personen som är så glad och lycklig egentligen bara är tom.. Men som sagt, tack för din kommentar! | icy_tears - 17 maj 05 - 03:58- Betyg:  | Åå, vilken fiin, känner igen det, tom innuti...
Men tom, utan att veta om det? Får det inte riktigt att gå ihop, men fin var den i alla fall ^^ |
|
|
|
