Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Dear Kriss" del 1

Träden och fönstren är täckta med rimfrost denna januaridag i nordvästra Skåne. Denna syn hade inte varit så konstig om man bott längre norrut, men det blir faktiskt även kallt i Skåne. När man kollar ut genom fönstret och ser det lugna vita vinterlandskap, skulle man tro att tiden står still. Just idag har man satt tiden på paus, allt är så lugnt och fridfullt, träden står still, ingen som är ute och går, havet bara ligger som ett täcke, allt bara är denna dag. Dagar som detta skall tas hand om, det är inte ofta tiden står helt still så man bara kan njuta av lugnet och ägna sin tid åt sina tankar och sig själv. Tyvärr så kan jag inte ta hand om denna stund och är jag på väg till Lund, för att träffa en gammal vän för att dricka lite eldvatten.
På tåget ner till Lund hör jag en ettrig gnällig och nasal röst som skriker ut mitt namn. Jag vänder mig om och suckar tungt för mig själv när jag ser vem det är. Personen i fråga, behöver inte nämna några namn, är en gammal bekant flera år tillbaka. Saker han har gjort är så vidriga att jag inte tänker berätta om det, jag mår illa när jag bara tänker på några få av de saker han har haft för sig. Trots vetskapen om killen och jag inte vill ha något med honom att göra sätter jag mig ner framför honom. Om en person bjuder en på öl så behöver jag inte många stunder för att bestämma mig. Varför är vi killar så billiga kan man tänka sig just då, för lite alkohol eller brudar kan nog en kille göra vad som helst vid rätt tillfälle. Jag tar en stor klunk av ölen och försöker försvinna bort med mina tankar ut genom fönstret. Plötsligt är det en ettrig och nasal röst som drar mig tillbaks in i tåget, tillbaks till nuet, i tåget framför killen. Han börjar prata om hans syn på livet och hur tragisk mänskligheten är. Det hade inte varit så farligt om vagnen hade varit tom på resenärer och han kunde prata tyst så att ingen annan hörde vad han pratade om. Hans filosofier och tankar är förvisso relativt friska förutom när han börjar berätta att han är Messias. Ja, Messias, han tror verkligen att han är jordens frälsare. Jag märker att de andra resenärerna börjar kolla mer på oss, och jag känner att jag bara vill försvinna. Till råga på allt så har han inte pengar till biljetten, så jag får betala biljetten åt honom för att slippa mer besvärligheter.
Efter en färd som kändes som en evighet, fick äntligen sitt slut och jag var framme i Lund. Jag ser min kompis väntar på mig på perrongen och vi skyndar oss snabbt hem till honom. Vi gör oss i ordning och kommer på att vi inte har något att dricka. Lyckligtvis bor man nära Danmark, och smuggel öl är inget problem att få tag på. Ett kort samtal och ett flak stora goda väntar på oss på förfesten. När det väl var fixat sätter vi oss ner och tar igen för svunnen tid, mycket prat om livet och vad vi har gjort den senaste tiden. När vi avklarat prata om den svunna tiden så beger vi oss ut i kylan till förfesten.
Förfesten rinner det ner åtskillig stor mängd av det goda. När vi fått i oss en alldeles för stor mängd är det dags att bege oss ut. Ett gäng testosteron bomber smått berusade beger sig ut för att göra stan lite gladare. Hela vägen till nattklubben vrålar vi Moulin Rouge låtar för full hals. Det måste ha sett rätt kul ut, ett gäng killar sjunger och vrålar kärlekslåtar för full hals mitt i centrum. Slutligen efter några Moulin rouge serenader på repeat senare var vi framme vid nattklubben.
Väl inne på nattklubben hittar vi två söta tjejer som vi bjuder på drinkar. Vid endast den ringa åldern 19 år var man lite orutinerad och kunde inte många drinkar. Det blev fyra White Russian, antagligen den mest druckna drycken vid denna ålder. Efter en snabb oskakad White Russian senare bjöds det upp till dans. Olyckligtvis va dessa två tjejer dansöser, och dansade bokstavligt talat skiten ur en. Hade man haft lite bättre kondition kanske man skulle ha orkat med, men så är det icke.
Tiden rinner snabbt när man har roligt, och ljuset tänds och det är dags att gå ut. Det blev tyvärr inte mer med tjejerna, men man hade haft en rolig kväll i alla fall. Nu väntas det bästa med att klä upp sig, hälla i sig eldvatten och flåsa på dansgolvet, nattmat! Det finns inget bättre än flottigt kaloripackat snabbmat efter en lång kväll ute. Mat som man antagligen inte skulle kolla på om man varit vid ett annat tillstånd, men som blir olidligt gott.
Nu kommer den bästa tiden på dygnet, när solstrålarna börjar pika över horisonten och innan folk har börjat vakna. Man ser den röda horisonten och några få kämpande stjärnor på andra sidan himlakroppen. Stjärnorna kämpar förgäves, Jorden har sin rotation runt solen och kommer komma fram till slut. Lugnet vid den här tiden är obeskrivlig, nu var tiden satt på slow motion, sakta men säkert vaknar solen ur sin vila och även folk på vår del av Jorden. Tyvärr kunde jag heller inte njuta av denna stund för då var man så utmattad av vätskebrist, paltkoma och utmattning av alla intryck från nattklubben. Enda tanken som snurrade var att få komma in från kylan och bädda ner sig i en säng.
Äntligen var man framme i lägenheten, tyvärr kunde jag inte sova för när jag lade mig ner och blundade, kände jag bara hur det guppade. Som om man befann sig på en båt tagen i en fruktansvärd storm. Efter en stunds guppande, lugnade stormen ner sig och båten kom till ro, då fick jag äntligen min välbehövda sömn.
Plötsligt ringer telefonen, jag orkar inte svara. Det ringer en gång till, vem fasingen kan det vara vid den här tiden på dygnet frågar jag mig själv. Efter ett tag hör jag hur telefonen vibrerar och ger ett kort tjut, ett sms. Sakta vänder jag mig om för att läsa vem det som skickat. ”Du måste ringa hem, det har hänt något hemskt” står det på displayen, det var syrran som ringt och messat. Vad kan vara så viktigt att jag måste ringa hem just nu, hon vet att jag har varit ute och antagligen inte är i så fin form. Slutligen knappar jag in numret och ringer hem. Syrran svarar efter få signaler. Hon har en gråtande röst och låter riktigt chockad, jag sätter mig upp i sängen och frågar om det är som har hänt.
Det jag inte vet är att min syn på världen och livet är på väg att totalt krossas. Vardagen kommer aldrig längre bli vad den en gång var och en lång period av totalmörker är framför mig. Den närmaste tiden dränks jag av tårar, chock, förnekelse och förtvivlan. En period som behöver kunna sättas på paus, paus för att hinna smälta allt som sker. Tyvärr så har tiden aldrig gått snabbare, man står helt still och ser allt flyga förbi ens ögon.
Kristoffer har dött, säger hon och gråter vidare i luren. Vad säger hon tänker jag, kristoffer dött, vem är det hon snackar om. Orden som kom ur luren är så overkliga, jag hör orden men förstår inte vad hon säger. Kristoffer har dött, du måste komma hem, säger hon igen. Fortfarande förstår jag inte vad hon säger, jag har precis kommit hem måste sova lite, ringer dig sen när jag vaknat, svarar jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
norrbaggen - 11 nov 06 - 21:36
Tyvärr, är den sann.
Nightclaw - 11 nov 06 - 18:43
Bra skrivet!
Sann historia? :/
norrbaggen - 10 nov 06 - 05:35
hehe tackar, men ämnet ligger mig nära. är svårt att skriva om, men det kommer mera, lita på det.
Lumiere - 10 nov 06 - 05:20- Betyg:
Åh, du..
Jag fastnade på en gång och kommer förgås
om du inte lägger upp mera NU för det här så
underbart skrivet alltså, så perfket, Me like!

Skriven av
norrbaggen
10 nov 06 - 05:03
(Har blivit läst 368 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord