Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[Vincent] Del 3

- Har han.. slängt ut dig för resten av ditt liv? undrar Max plötsligt där de sitter i soffan.
Vincent suckar.
- Jag vet inte, säger han och vänder sig och kollar in i Max ögon. Men jag ska skaffa ett jobb och betala för mat och så, jag lovar.
Max ler sitt "polar"-leende.
- Det är lugnt polarn, säger han och klappar Vincent på axeln. Klart att du får bo här.
Vincent ler lite.
- Men jag måste ändå skaffa ett jobb, bestämmer han.
Max rycker på axlarna.
- Du gör som du vill, vi kanske kan fixa ett jobb åt dig där jobbar, säger han och börjar följa filmen på tv:n igen.
Vincent nickar. Max jobbar på posten med att sortera brev, ett inte allt för krävande jobb.
Men han vet att det kommer bli svårt att få jobb så som han ser ut, han har två piercingar i läppen, en piercing i ena ögonbrynet och en piercing i örat, dessutom sminkar han ju sig också, det är inte många som accepterar att man ser ut så.
Han förstår sig verkligen inte på varför alla går på utsidan hela tiden, han kan väl jobba lika bra som någon annan trots att han ser ut som han gör..?
- Vad tänker du på? frågar Max plötsligt.
Vincent vaknar upp ur sina funderingar, han måste ha sett dum ut som suttit och stirrat tomt framför sig.
- Varför alla dumma jävlar går på utsidan, svarar Vincent, som oftast brukar berätta om sina känslor och tankar.
Max nickar.
- Men alla ser inte insidan.
Vincent fnyser.
- Nä, verkligen inte, säger han.

Filmen tar så småningom slut. Max bäddar åt Vincent på soffan.
Vincent sätter sig ner på bädden.
- Kan du inte spela lite gitarr? undrar han.
- Vill du det? säger Max förvånat.
- Haha, visst, jag måste ju få reda på om du lärt dig något, säger Vincent och skrattar lite lätt.
Max tar fram sin aukustiska gitarr.
- Orkar inte krångla med förstärkaren och så till elgitarren, så det får bli aukustisk, säger han.
Vincent nickar. Max börjar spela. Vincent känner genast igen melodin. Han sjunger med.
- Another turning point;
a fork stuck in the road.

Time grabs you by the wrist;
directs you where to go.

So make the best of this test
and don't ask why.

It's not a question
but a lesson learned in time.

It's something unpredictable
but in the end it's right.
I hope you had the time of your life
, sjunger Vincent.

Max ler, denna låten spelade han på skolavslutningen.
Vincent fortsätter sjunga, och trots att han bara kan ha hört den en eller två gånger så sätter han varenda ton rätt och kan vartenda ord.
- Fan vad bra du är på att sjunga, det visste jag inte, säger Max snopet.
- Du behöver inte vara schyst mot mig, säger Vincent.
- Nej men ärligt, det låter riktigt bra, säger Max uppskattande.
- Jaha, då gör det väl det då, säger Vincent och suckar lätt.
Max gäspar.
- Trött? undrar Vincent.
- Som fan.
- Tröttheten verkar smitta av sig, gäspar Vincent.
- Vi går och lägger oss.
Vincent nickar. Han går in på toaletten och tvättar bort sitt smink.

Han tar av sig sina byxor och kryper ner under filten i soffan.
Max går in i sitt sovrum.
Vincent somnar direkt.

Han vaknar nästan morgon, han drar på sig sina byxor och går ut i köket. Där ligger en lapp på bordet.
Har stuckit till jobbet, du kan ta nåt att äta i kylen står det.
"Han är ju som en morsa" tänker Vincent och skrattar lite åt tanken.
Han kollar på klockan, den är tio.

Han öppnar kylen och tar ut mjölkpaketet. Han känner inte för att äta frukost, utan dricker bara ett glas mjölk.
Sedan går han in på toan för att sminka sig, men kommer på att han inte fick sminket med sig.
- Fan, svär han.
Han suckar, bestämmer sig för att sticka hem och hämta sina grejer.

Han öppnar den olåsta dörren till lägenheten.
Han smyger in. Plötsligt får han syn på lillebrodern, som sitter inne i köket.
- Hej David, säger Vincent och ler, David skiner upp.
- Hej, säger han.
- Var är pappa?
David rycker på axlarna.
Vincent nickar.
- Okej, jag ska bara packa ner några grejer, sen sticker jag igen.
David suckar.
- Okej, säger han och får ett sorgset uttryck i ansiktet.
- Åh.. brorsan, jag vill inte lämna dig, men pappa.. han.. ja, du vet.
David nickar.
- Kommer du aldrig tillbaka?
- Klart att jag gör, säger Vincent.
David ler lite.

Vincent börjar packa ner alla sina grejer. Sminkar sig innan han går, sedan sticker han igen.
Går hem till Max's lägenhet och lämnar grejerna.

Sedan går han ut en sväng.



Fortsättning följer. Kommentera gärna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Love_Max - 24 nov 06 - 06:42- Betyg:
jättebraaaw:D
Piinkhallon - 16 nov 06 - 01:38
Mer mer mer mer mer mer, och det är fort Jolina :D <3
Tofflan - 8 nov 06 - 07:05- Betyg:
skiitbra!
längtar tills nästa del!
ta hand om dej
kram//tofflan
_m4ng0_ - 8 nov 06 - 05:45- Betyg:
asbra!!! :D:D:D mer? (:
ILoveCross_ - 8 nov 06 - 05:44- Betyg:
Bra :)
Väntar på fortsättning :)

Älskarey<3 tack för att du finns. utan dej å simon e ja ingenting
Poet_91 - 8 nov 06 - 05:37- Betyg:
MER :D

Skriven av
Freaket_93
8 nov 06 - 05:33
(Har blivit läst 294 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord