Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Linas liv, del 1

Min första novell kommer här. skulle vilja att ni kommenterar den lite
:D
(kursiv=Lina tänker)


Hej, jag är 14-åriga Lina och bor i Göteborg med min mamma Alice, min pappa Göran och min 18-åriga storebror Markus som ska börja andra året på samhällsprogrammet. Mitt stora intresse är musik. Jag har en gitarr här hemma som jag brukar spela på. Jag älskar att skriva nya låtar, vilket jag gör ganska ofta. Jag har varit mobbad sen lågstadiet. Varför vet jag inte, jag duger väl inte. Jag är väl ful, tjock, äcklig, dum i huvudet och fattar ingenting som alla i skolan säger.

- Liiiiina, dags att stiga upp nu. Klockan är halv sju!!
- Men va faan mamma, kan du sluta, jag är på väg upp. Ska bara sova i fem minuter till!
- Jaja, jag måste till jobbet nu i alla fall så det är upp till dig om du vill försova dig första skoldagen i åttan.
- Jag ska stiga upp om fem minuter jag lovar.
- Okej, jag går nu i alla fall och pappa kommer inte hem förens i eftermiddag. Hej då.
- Mmm, visst. Hej då.

Om ändå mamma kunde förstå hur dåligt jag mår. Om hon kunde sluta tänka på sitt jobb hela tiden och börja bry sig lite om hur jag mår. Hon tror att allt är bra, men hon vet inte att jag är mobbad av alla i hela skolan.
Faan, vad livet är hopplöst. Är jag verkligen så ful och värdelös som alla säger?
Bäst att stiga upp i alla fall så jag hinner med bussen.



Jag går och kikar om Markus är vaken ännu. När jag gläntar lite försiktigt på hans dörr så ligger han och sover. Jag går försiktigt fram till honom och väcker honom.
- Markus vakna, du måste till skolan!
- Va faan vill du lillsyrran. Ser du inte att jag sover. Jag har sovmorgon tills klockan tio idag, jävla skitunge.

Så fort jag försöker göra någonting bra så blir det bara fel. faan också vad misslyckad jag är. Inte ens min familj tycker om mig.


Jag tittar på klockan och ser att hon är sju, så jag måste skynda mig nu, tur att jag duschade igår då. Jag går in på mitt rum för att leta fram kläder som jag kan ha. Det får bli ett par svarta jeans och min röda tröja med en döskalle på. Jag skyndar mig att äta frukost och springer och borstar mina tänder och drar borsten genom håret. Sen tar jag min väska och mina skor och springer till bussen.

När jag är framme vid bussplatsen är det inga människor där. Jag är helt själv, det gillar jag.

Usch, ännu en dag i hemska skolan. Jag vill verkligen inte dit en enda dag till för att höra hur värdelös och dålig jag är.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
tjejen86
25 okt 06 - 02:54
(Har blivit läst 135 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord