Stina (skolarbete tema 1700-tal) | del 2 |
Det gick också rykten om att det spökade i Rasbokils socken. Man hade bevittnat ett antal vidskepelser två av dom var den 6/november-1632 och den 24/mars-1671 från rasbokils kyrka och norr ut. Sedan han jag inte berätta mer för vattnet hade kokat klart och Stina skulle bada. Vi kunde se hur hon njöt när vi skrubbade hennes kropp. Vi var tvungna att byta vatten två gånger innan vi var nöjda. När hon klev upp ur badet skrubbade vi hennes kropp röd med en handduk sedan gav vi oss an på hennes hår som var långt och stripigt. Vi var tvungna att slita så hårt med kammen att hon blev helt röd i ansiktet. När vi hade kammat ut håret så när kom Jeanette med luskammen, då såg det ut som att Stina tänkte springa härifrån. Men eftersom vi redan kammat ut håret så var det inte så farligt. När håret var fritt från löss var det sent på kvällen och alla var trötta. Vi lade en madras vid min säng där Stina kunde sova, sedan gick vi och lade oss.
14/september-1749
Nu har Stina varit här i tre dagar. Vi har haft jätte kul men vi har inte fått ur henne ett ända ord. Vi har sprungit på åkrar och ängar, vi har plockat blommor och undersökt djur. Hon hummar inte ens om man säger något. Ibland ler hon men de händer ytterst sällan. Jag har börjat fundera på om det har hänt henne någonting hemskt. Jag undrar om vi någonsin kommer att kunna prata med henne. I morgon är det söndag och jag frågade om hon ville följa med till kyrkan men hon skakade på huvudet.
Enda sedan jag var sex eller sju år har jag fantiserat om en flicka som Stina, hon är vacker och mystisk. Jag vill veta varför hon inte pratar. Men jag har en hemlighet, Stina pratar i sömnen. Jag hör inte vad hon säger för hon mumlar. Men hon säger samma sak varige natt. Jag ska ta reda på vad hon säger.
17/september-1749
Mina tankar snurrar runt Stina och hennes pratande i sömnen. Inatt när jag låg och lyssnade på Stina, pratade hon om sin familj. Men jag hörde inte riktigt vad hon sa. Helt plötsligt satte Stina sig upp och tittade på mig. Hon hade en tom tårfylld blick. Hon reser sig upp och gick fram till min säng, hon stod där en stund sedan lyfte hon på mitt täcke och kröp ner intill mig. Jag kände Stinas kalla fötter mot mitt smalben. Sedan Stina kom hit så har hon inte visat några känslor, men då såg jag små tårar rulla ner för hennes kinder, dem såg ut att vara va glas.
|
|
|
|
