<3 |
Det var bara så jobbigt att se han, att ibland stannade jag hemma ,
orkade inte höra alla klagomål , all press .
Allt snurrade bara runt visste inte vad jag skulle göra , kanske jag gjorde fel
kanske jag bara skulle envisas och fara på skolan ,
och tro att det skulle finnas ett slut ,
men jag hade inte styrkan att förlora igen , inte psyket att fortsätta
Så jag satt där hemma kolla ut genom fönstret allt var bara svart ,
men sakta men säkert började jag jobba mej upp ,
jag kanske inte ville inse att jag klarade mej faktiskt ganska bra utan han.
Jag kunde skratta och jag var glad ,
men så en dag , muren rasade , En kväll av ånger du fick ,
men jag kunde ju inte låta han komma undan så lätt ,
kunde ju inte bara han trampa på mej ?
Så jag sa nej , tiden är ute , förbi , att det inte fanns en chans ,
Det var jag som trampade på hans fingrar , Jag ville att han skulle förstå vad han utsatt mej för , den smärta jag fått uppleva .
Men det satte ju ändå en tanke i mitt bakhuvud , tänk om ?
Tänk om vi skulle bli igen ? Tänk om det skulle vara som förut ?
Men jag visste ju bara hur det var inte hur det skulle bli ?
Så jag lät dej komma in i mitt liv
|
|
|
|
