Alice del 3 |
Den morgonen sken solen..det var som om fåglarna kvittrade
mer än vanligt..det är vår! Hon sprang vägen fram tills det att hennes
skosnören gick upp och hon snubblade,landade med ett fniss
på marken bland alla gamla fjolårslöv, som hade dämpat hennes fall,
lindat en mjuk bädd åt henne där och hon låg kvar en liten stund
hon kunde inte sluta fnittra, det är en mening med allt!, tänkte hon,
även om pappa är borta nu så finns han ju här, hon tänkte på vad hennes mamma sagt.
Hon låg på rygg en stund och såg upp bland molnen som såg ut som
lustiga figurer högt däruppe.
Då plötsligt väcktes hon ur sina tankar och såg hon en skugga och
hörde någon som utbrast:
-Men oj! Hur gick det?? Har du slagit dig?!
Det var en underbar röst hon hörde..det lät som musik..
-Daniel! sa hon aningen för högt och formligen flög upp och
aningen röd om kinderna då hon såg rakt in i hans vackra brungröna ögon.
|
|
|
|
