Det var en kall höstdag den 21 sept 1999.
Det var en nye varelse som föddes då.
Det var min hund Bruno, en Golden Retriever
Han skulle bli vår julklapp.
Pappa sa aldrig att det var en hund
men han sa att den är större än en sockerbit och
mindre än en bil.
Dagen då vi fick han minns jag som igår.
Vi fick vara hos mommo och moffa när mamma
och pappa åkte iväg till Kalix för att hämta han.
Klockan var kring tio på kvällen när vi hörde
fotsteg i trappan.
Det var mamma och pappa som äntligen kom.
I famnen hade pappa en ´gräddvit liten valp.
Han hade ännu inget namn så vi försöke hitta på ett.
Eftersom jag bara var 10 år då så förslog jag
namnet Totte. Men det lät så barnlisgt tyckte
dem andra.
Det blev en Torsten först men tillsist kom pappa
på ett namn. Bruno.
Några år senare.Brunos sista sommar
Jag har ett speciellt tillfälle som jag
minns så väl.
Det var en dag då jag hade varit sjuk.
Pappa sa åt mig att jag kunde gå ut och leka lite
med Bruno.
Vi gick till en kulle där vi såg skolan och allt.
Där rullade han runt i gräset och lekte apport.
Vi brottades och busade i gräset.
Det var nog den sista stunden jag hade så kul med han.
Han var ju trots allt min bästa vän har jag
insett nu senare. Men det var försent.
För en kall vintrdag i oktober. När jag var hos Farmor
och Farfar och var med min tremänning , ringde telefonen.
Fammo svarade. Hon sprang genom köket och skrek
till farfar:
-Koira,Koira (hunden,hunden)
Jag förstår nu vad "koira" betydde. Men då
hade jag ju ingen aning.
När jag tog telefonluren sa papa till mig:
-Bruno är död.
Nej, sa jag jag tror dig inte.
Han sa det flera gånger men jag
sa fortfarande nej han är inte alls död du ljuger.
Tillslut insåg jag att det var sant. Han ljög inte.
Min bästa vän var död.
Jag sa Hejdå åt pappa och gick till tv-rummet
och satte mig i soffan. Vi gick och handlade som vanligt.
Jag var i chocktillstånd.
När vi kom hem igen gik jag på toaletten och
insåg då först vad som hade hänt.
Tårarna rann, dem ville inte sluta rinna. Dem
bara rann och rann.
Jag försökte dölja det för fammo men det gick inte.
Hon grät i makaronerna. Hon berättade allt om
hur Bruno var. Att dem hade så kul i skogen på deras
promenader och att han var så fin hund.
Han dog en 8 dagar efter min födelsedag
Bruno dog av en hjärtinfarkt den 31 oktober 2002 kl 11.33
Min kusin Cajsa dog natten till den 2 november 2002 av en olycka.
Min moster dog den 21 September 2005 av en hjärtinfark´
Rest In Peace
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Diamanten - 27 sep 05 - 00:25- Betyg:  |
Det var ju inte roligt men jag har varit med om
samma sak jag vet hur det känns... |
| liz - 23 sep 05 - 23:31- Betyg: |
Jättefint skrivet av dig! Jag är verkligen jätteledsen för din
skull, att du förlorat din hund och två av dina nära och kära
var verkligen hemskt! Jag tycker jättesynd om dig vännen!
Hoppas du mår bättre nu!
//Kram Liz |
| Ankhan - 23 sep 05 - 18:23 |
Jag är jätte ledsen att så många dött för dig. Men livet är så man födds man lever och man dör, tyvärr så dör även personer/djur som betyder väldigt mycket. Det värtsa är när unga personer dör dom har ju knappt ens fått leva ett liv. Men livet går vidare eller hur??
Jätte fiint skrivet!!11 |
