Matida, har ett liv utan liv. del 1 |
Flickan har ett liv, ett liv ingen kan förstå, hon tar sig till
badrummet, har druckit lite vin, är lite yr och hon vet att
hennes liv kommer nå sitt slut, en dag, hon orkar inte mer,
vill inte mer, hon önskar att allt bara hade tatt slut
tidigare, hon vill inte minnas, vill inte veta, men hon
kommer ihåg den där kvällen så väl, den där kvällen då
någon bankade på dörren och hon inte vågade öppna och då
personen utanför plötsligt tar något och slår upp dörren med,
han kommer inte til henne där hon sitter på golvet och
gråter, gråter tyst och när hon kollar på så ser hon vem det är,
det är hennes far, henne far som hon alltid hatat,
henne far som alltid har slagit henne mamma.
Han går mot henne, skriker saker, men hon hör
inte ett ord av vad han skriker, hon började gråta mer och
hon märker hur full han är, när han märker att hon gråter
så drar han upp henne mot väggen och ber henne att hålla
käften, sedan sliter och i hennes kläder, han sliter av
henne hennes mjukisbyxor och skriker något om att hon ska
va med om något hon aldrig ska glömma...
Han börjar smeka hennes kropp och hon skriker och gråter mer,
ju mer hon skriker ju mer vill han, han smeker henne hårdare
och han blir lite aggresiv,
hon vill inte, hon vill inte.
Men plötsligt tappar hon förståndet,
han har slagit henne medvetslös,
när hon sedan vaknar upp igen, ser hon en granne stå
och glo på henne,
hennes närmaste granne är 87år och senil,
granne säger att polien är påväg,
flickan som heter Matilda ber tanten att dra åt helvete
och bara lämna henne ifred.
Tanten kollat argt på Matilda och går sin väg...
Hon minns det mesta så väl, om hon bara kunde glömma.
Nu sitter hon iallafall på badrumsgolvet vill inte mer,
vill inte, vill inte,
hon har hennes rakblad framför sig, hon ser bilder så väl i
huvudet av hur hennes liv skulle sväva iväg...
<Jag kan skriva en fortsättning, men bara om ni vill det.>
|
|
|
|
