Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"inget varar förevigt" - 2

Snön har blivit högre sen sist jag var ute i den. Varenda litet steg jag tar knarrar i den nykommna snön.
Kylit är det också, en sådan kyla som liksom tränger under kläderna, en kyla som får en att ångra att man glömde
tröjan under jackan.

Jag går längs tågrelsen som leder mot macken, hoppas på att tankarna på hur kallt det är ska försvinna.
Och det lyckas jag rätt bra med när jag ser ett ganska stort gäng rakt framför mig.
Det ser ut att vara några jag känner igen, och visst är det de, Anton och Torbjörns gäng är påväg rakt fram till mig.
Visseligen kan dom vara väldigt trevliga, men eftersom jag har legat med Anton så har jag ingen större lust att dra
upp det nu när allt annat är pissed of och tanken på vilka av hans kompisar dom både har stött
och tycker jag ser bra ut , gör ju inte alls saken bättre.
Lite diskret försöker jag låtsas som att jag har en anledning att gå över till andra sidan .
Funkar tyvärr inte, ett steg utanför trottoar kanten och jag hör:

" ey, Lisa, kom så vi får snacka med dig vafan"

jaha, och nu? vad ska jag nu dra för ursäkt?
" näe, jag ska till macken och möta Johan, vi ska lösa problem" eehm, nae.

Jag forsätter gå framåt, ett par meningar kan jag väll ändå unna dom .

"hejhej" sa jag lika iskall som det var att stå stilla där just nu.

" varför tänkte du dra? vi ville ju bara snacka lite med det, det va fett längesen man såg dig"

Det var Anton som pratade, resten stod och drack sina ölar, en och en annan hälsning från dem flesta, inte mer

" har du växt? du ser väldigt annorlunda ut, men lika snygg som vanligt"

vad svarar man på det? utan en tanke till så kom det utan att jag kunde hejda det.

" tyst, synd att jag inte kan säga detsamma "

Det var den sista komentaren jag gav dom, innan jag började springa med tårarna brännande innanför ögonlocken.


Johan satt vid en av bänkarna vid macken när jag kom fram gående.
Han reste på sig och mötte mig med ett leende.

" du kom iallafall, trodde inte du hade lust,
förlåt hjärtat, för att det blev såhär,
jag älskar dig mest av allt,
vill inte släppa dig, vill inte heller att vi ska bråka
du mår inte bra, jag ser det på dig.
Du är min kristallkula, det finaste i världen"


fortsättning följer ;P.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Prinsessan_ - 11 sep 06 - 04:30- Betyg:
mer:D
tavasa - 3 sep 06 - 05:33
as braa
JuliaPulia_ - 2 sep 06 - 20:25- Betyg:
jättebra & jättefin :) fortsättning SNABBT :D

Skriven av
cargill
2 sep 06 - 18:43
(Har blivit läst 320 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord