Könlösheten i en kropp |
Han ligger livlös i fotöljen. Kroppen mjuknad i en stel ställning krökt i en enda stor båge. Fotöljen raseras. Jag är odödlig oftast citerade han någon förut känd människa. Lögnerna sipprade ut mellan tänderna och det fuktade tandköttet. Han ligger livlös i fotöljen märker inte att den första snön släpps från ovan. Han märker inte snön. Snön täcker hustaket först av allt sedan marken och staketen. Vilken månad är det nu. En tung månad, benen viker sig under min kropp. Benpiporna, huden allt bara viker sig. Hjärtat får inte plats i kroppen längre. Trycker hårt mot bröstkorgens sprickande insida och bultar. Allt bultar. Tinningarna det enda som ligger helt stilla i kroppen. Också dom som han livlösa.
Förut du bar mig på ryggen, alltid bar du mig på ryggen eftersom du ärvt din farfars klena axlar. Rummet måste beskrivas. Allt som inte är fotöljen består av papp, hårt material. Vi målade i ljusa färger, nästan vitt allting skulle påminna om vitt. Möblerna livlösa ryggradslösa ting som vi köpt på en marknad förra hösten. Du betalade jag bar hem allting eftersom jag ärvt min faders starka nävar. Nävarna som lyftkranskrokar. I en timme ligger jag fastnaglad vid parketten. Sedan, jag går ut snön rör vid mig med sina kroppar. Varje snökropp påminner mig om hans, kall. Om jag sträcker ut tungan kan jag fånga snöflingorna, äta upp dom, smälta dom med mina tempraturer.
Består livet av en enda funktion. Nästa gång jag tittar rakt på honom, fortfarande är han livlös, kroppen i samma båge. Ansiktet vänt mot dynan. Inte tryckt, stillsamt vilandes. Man räknar med att leva odödligt fram tills den dagen kommer. Det kommer som en dimma. En dimma, två dimmor skriver jag sedan skriver jag mitt namn. Mitt namn ser annorlunda ut på papper, uttalet ändras blir till något främmande. Ett främmande språk. Om jag skriver hans namn är det fortfarande detsamma. Jag tillåter mig inte att förstå saker. Jag måste handla hjulmakaroner till honom när han vaknar. Stelbent med pengar i handen genom snöovädret går jag till affären. Affären redan stängd.
Vad menas med att samla data. Dektektiven som jag anställt stryker runt i huset längs väggarna hans överrock rör hela tiden vid väggarna. Färgen jag nyss målat dit fastnar på högra rockärmen. Förstoringsglaset helt plötsligt lyser något genom det, värme sol, det börjar brännas säger han till mig. Hans kroppsrörelser är stela. Stela nästan orörliga. Ändå smidigt jobbar han sig fram till fotöljen. Är det din man undrar han med obegriplig dialekt. Munnen rörs, gör stora rörelser jag förstår inte vad som sägs. Hjulmakaroner viskar jag. Rösten något som tynar bort bitvis. Dektektiven får betalt sedan åker han i tjänstebilen hem genom ovädret som rasar utanför.
Han ligger livlös i fotöljen. Kroppen ändrad, ställningen ändrad. En slags fosterställning. Knäna pressade mot revbenen. Om han inte vaknar, om han dör utan att förvarna. Då reser jag. Bort genom länder. Stannar på hotell sover där andra redan sovit. Jag inväntar ett lugn i kroppen. Han ligger livlös jag delar mitt liv med en livlös. Alltså är jag ensam.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mp3 - 18 okt 07 - 18:23- Betyg:  | | RIktigt bra, väldigt bra skrivet! <3 |
|
|
|
