sorgens hav |
såret du gav mig,
börjar läka ut.
Jag blev ärrad för livet,
när jag lät dig ta mitt hjärta.
Vad hade hänt om jag vetat?
Hade jag kunnat låta bli dig?
låta dig segla iväg,
på din våg av olycka,
Med din vind av blindhet,
på ditt hav av sorg.
Nej, även om jag vetat hade jag inte vänt.
Hellre med dig ner i fördärvet,
än låtit bli att få min låga tänd.
Älsklingen,
du ska veta att den brinner än.
Så vännen min,
När du seglat klart på dina sorgers hav,
På din våg av olycka,
Med Blindhet som spänner i ditt segel,
Så vill jag att du ska veta,
att min fyr fortfarande brinner för dig.
Men bara för att leda dig rätt,
För mitt hjärta
får du aldrig mer
hålla i igen.
Till Allan
|
|
|
|