Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Han förändrade mitt liv 18

Begravningen var en månad efteråt, Isa stannade hos oss och hjälpte till att sortera Karins saker.
Det var jag, Matilda, Isa, Elena, några äldre damer, och en ensam karl.
– vem är det viskade jag till Elena.
- Det är Ernst.
- Vem är det?
– Hennes gamla kärlek tror jag.
- Va, men Bengt då?
– Jag vet inte hon sa aldrig något, jag antar att dem var tillsammans innan Bengt kom in i bilden.
Mitt i begravningen när prästen precis skulle börja läsa en dikt öppnades dörren och en äldre man och kvinna kom in. Jag behövde inte fråga jag visste redan vilka det var, dem satt sig längst bak. Jag såg hur Matilda tittade bak, den äldre damen höjde handen men då vände sig Matilda om och såg rakt fram. Det var en fin begravning, Elena hade köpt ett dussin rosor som vi la på kistan. Efteråt samlades vi hemma hos Karin och åt smörgåstårta.
Alla var där utom det äldre paret, dem försvann lika snabbt som dem dykt upp. Men på kistan lämnade dem en bukett. Förlåt min älskade syster, jag svek många/Charlotta Karlberg.
Arvid satt tyst i en fåtölj och sa ingenting, jag satt mig ner i soffan.
– älskade du Karin? Viskade jag.
– ja svarade han förvånat.
Då förstod jag.
– Barnet var ditt eller hur?
Han nickade.
- Men Bengt då?
– Bengt var min bror och bästa vän, Karin och jag var tillsammans i flera år sen flyttade jag utomlands. Hon ringde en gång och berättade att vi skulle ha barn. Han tystande.
– hon frågade om jag skulle komma hem, men jag sa nej. Sen ångrade jag mig efter några månader och åkte hem, jag ringde på hos Karin men ingen öppnade så jag gick runt huset då såg jag, Bengt genom fönstret och då förstod jag och flyttade tillbaka.
- pratade du inte med Karin?
– så fort jag ringde, la dem på.
Han grät.
– jag skulle bli världens bästa pappa, och hon världens bästa mamma. Sen skickade hon det där jävla inbjudningskortet till deras bröllop, och då visste jag att det var allvar. Jag skäms så jag önskade att Bengt skulle dö. Han förtjänade inte att ta hand om mitt egna barn för guds skull!
– det var inte ditt fel
- kanske inte men vad spelar det för roll nu? Jag har förlorat allting.
- varför kom du hit?
– jag kom till Sverige för ett tag sen, jag ringde Karin och vi skulle ses vid Bengts grav men när jag kom var hon redan död. Han skakade.
– jag ska gå nu han tog i min hand. det var trevligt att träffa dig, Jag kan faktiskt se Karin i dig.
Jag log och vi sa Hejdå. Jag skulle inte avslöja det här för någon, det var det minsta jag kunde göra för Karin.

Nästa dag gick jag och Isa ut på stan för att prova kläder. Men jag kom inte ens i storlek 36 längre, det enda som passade var 40.
- jag fattar inte hur jag kan ha blivit så här fet skrek jag i provrummet.
Isa öppnade dörren och kom in
- Herregud skrek hon
- Vaddå?
- Du är ju gravid
- Va?
– Men titta på dig, när fick du din mens senast?
– Jag vet väl inte det. När jag tänkte efter kom jag på att det var några dagar innan jag åkte till Walle, men det var ju för 3 månader sen.
- Svara
- 3 månader sen kanske
- är du dum i huvudet, varför har du inte använt skydd?
Men det har jag, Max och jag hade gjort det 3 gånger under den senaste tiden och då hade vi vart hur noga som helst med kondom. Men vänta lite nu… åh nej
- Isa jag grät.
– Älskling hon kramade om mig
- Matilda kommer döda mig
- Nej men sluta. Som om hon inte märkt det eller, och föresten så ska vi göra abort
- vart ska vi få pengar till det ifrån?
– vi har ärvt allting från Karin. Det var sant, hon hade haft pengar, pengar som vi nu fått ta över.
- Ja men dem kan jag ju inte använda
- Klart du kan, nu går vi och bokar tid men först måste vi hem och göra graviditetstest.
- tror du jag vågar köpa det eller?
– men din mes, jag kan göra det
Isa betalade utan att vara det minsta generad. När vi kom hem rusade vi upp till toaletten och mycket riktigt två blåa streck. Någon växte inom mig, jag grät. Hur skulle jag kunna klara av skolan med ett barn?
– sluta lipa nu, jag ringer och bokar tid.
Matilda kom in.
– Förlåt snyftade jag. Hon tog upp mig i hennes famn och strök mig över huvudet.
– Lilla lilla Eveline viskade hon. Hon sa inget mer, hon visste ju precis hur det var.
- I morgon klockan 14 ska vi till sjukhuset, så ska dem göra ultraljud och kolla hur det är,
- Tack Isa.
– Vi ska alltid hålla ihop eller hur? Matilda kramade om oss båda, jag visste att när hon sa så, var det så det skulle va.
Matilda följde med mig nästa dag, efter att dem gjort tester och ultraljud ville doktorn prata med Matilda i enrum.
Jag gick ut och satt mig i korridoren, på en bänk lite längre bort i satt en tjej några år äldre än mig med en gigantisk mage. Hon såg så olycklig ut, jag ska inte sluta som henne tänkte jag.
– Eveline kom in! Matilda hade det där ansiskt uttrycket som hon hade den dagen då hon berättade att Karin var död. Något var fel.
Doktorn förklarade att jag var inne i tredje månaden, och att det var för sent att ta bort barnet.
Jag grät, Matilda tog min hand och viskade.
– Jag ska hjälpa dig älskling.
Vi gick därifrån, hon frågade mig aldrig vem fadern va för sånt tyckte hon inte spelade någon roll.

i Skolan var allt som vanligt, alla trodde att jag bara gått upp lite i vikt men det var ingen som sa något.
Efter skolan skulle jag träffa Max på stan, vi hade bestämt att ta en fika. Vårt förhållande hade börjat svalna, och graviditeten gjorde mig illamående och jag orkade aldrig göra något. Men idag var det faktiskt jag som hade föreslagigt att vi skulle träffas.
- Hej sa han och gav mig en puss på kinden
- Hej
- Hur är det?
– Det är bra. Med dig då?
– det är bra
- okej
- du, vill du göra slut är det bara att säga det okej?
- va?
- ja du har aldrig riktigt vart kär i mig eller hur?
– vet inte
- snälla du behöver inte låtsas, jag blir bara mer ledsen av att du ljuger
- okej jag har inte vart kär i dig
- jag visste väl det
- förlåt
- det gör inget. Jag kommer alltid att gilla dig ändå
- tack jag log mot honom och han log tillbaka.
- men är barnet mitt?
– va? Jag välte ut kaffekoppen.
– ja? Du är ju med barn
- hur vet du det?
– jag råkade hitta en förpackning till graviditetstestet i ditt rum förut, och du har ju liksom blivit lite större på sistone.
- varför sa du inget?
– jag var ju inte säker
- det är ditt barn
- Wow jag vet inte vad jag ska säga
- nej, men jag ska behålla det
- okej
- ja, jag begär ju inte att du ska ta ditt ansvar eller något
- men vafan det är klart jag ska. Jag är ju 19 år.
– jo
- det var en till grej jag tänkte säga?
- vaddå?
– jag har hittat en lägenhet vid centrum, och när barnet kommer kanske vi kan flytta in dit.
- jag vet inte
- du behöver inte svara nu, vi kan ju ta det som det kommer.
- ja du jag måste hem nu
- okej vi syns
- ja hejdå
- hejdå
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
11
14 aug 06 - 06:00
(Har blivit läst 199 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord