Agnostiker |
Älvorna dansar på sin äng
Men jag har fastnat i min egen bädd
Vi har bäddat för något som var orätt
Jag slickar upp saltet som jag strött i mina sår
Våra tårar är sådana som inte syns
Jag ligger i ett virrvarr av trådar som inte kan redas ut
Allt är tappat igen, men ändå kan vi skratta till
Mina känslor bärs iväg på en bår
Och vi får börja ifrån noll
Fingrar slår mot alla fönster
Drömmar om ett svävande klot
Röster rabblas upp i kör
Tiden tog slut, våra drömmar slog bakut
Vi hoppar in i en taxi, och vänder oss om
Det är döden som är chaufför
|
|
|
|
