Det är vakrast när det skymmer! |
Det är vakrast när det skymmer.
All den kärlek himmlen rymmer
ligger samlad i ett dunket ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet,
Allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära,
Allt är lång ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Allt är mitt,
och allt skall tagas från mig,
innom kort.
Skall ALLTING tagas från mig?
Träden, molnen, marken jag går på.
Jag skall vandra
-Ensam,
utan spår.
|
|
|
|
