Det ekar där tystnaden kväver |
Sårbarhet
Rädsla för övergivenhet
Ovärdig
Av sällskap, vänskap, kärlek
Men vem bestämde
Mitt värde
Och gjorde det
Till den enda tänkbara
Sanningen
Depressionen som tar över
Får mig att känna mig osårbar
Och jag vet
Att då är jag bräckligare än vanligt
För jag låter ingen komma nära
Alla vill mig ont
Vågar inte tro det bästa
Bitterheten
Skapar onödiga besvär
Jag blir hård som en sten
Vägrar låta mig formas
Kan inte av kärlek anpassa mig
Depressionen säger
Jag är stark och klarar mig bra ensam
Men jag vill inte det
Men jag känner mig ensam
Och
Jag kan inte
Tänker inte anpassa mig
Jag är hård som en sten
Men om du rör mig
Spricker jag
|
|
|
|
