iphone anteckningar |
Det finns så mycket salt i mina kuddar, men mina kompisar har aldrig sätt mig fälla en tår. Det känns så jobbigt att berätta hur jag mår, för hur ska jag förklara att det som en gång växt så vilt inom mig nu skapat djupa sår?
Hatar det jag ser i spegeln, men jag speglar mig i timmar. Spelar ingen roll ifall jag haft mindre finnar, för känslan som byggts upp inom mig är mer än vad som på ytan simmar.
Hat är starkt och vad som är starkt är hat. Så jag säger att jag inte hatar, för att hata någon är för starkt, men när jag sneglar på mig själv i rutan kan jag bara känna en känsla, och den känslan är hat.
Intygar andra med positivt prat, att jag alltid mår bra och att jag älskar mat. Men det brukar inte behövas för det är ofta inget ständigt tjat, för när man skippar att höra av sig slutar mobilen plinga, och jag vill inget framtvinga.
Hatar vem jag är när jag är med er, men jag skulle aldrig er kunna hata. Ledsen att vara en sämre version, för ibland känner jag mig som en infektion.
Fastän alfabetes första bokstäver står bredvid mina kurser, kräver man mer för att ”det finns fler resurser”. Och jag känner mig så misslyckad, så jag vill alltid gå smyckad. Vill inte visa mina brister, men vill inte erkänna att jag något mister, när det enda jag gör är att lyssna på artister.
|
|
|
|
