Sorg nedskriven på servetter med kaffefläckar |
Hans namn lägger sig
Som en isklump i magen
Hjärtat värker
När hans skratt hörs i bakgrunden
Eftersom jag inte delar hans skratt
Det är inte jag
Som är orsaken till leendet
Jag skapar avstånd
Jag tar omvägar
Jag sänker blicken
Bryter ögonkontakten
Jag ser på han med
Avstängda ögon
Tvingar mig
Att inte njuta av sällskapet
Men sedan förra veckan
Har jag många gånger
Legat på golvet
Gråtit
Så att snoret rann över hela ansiktet på något sätt
Och frågat Gud
Varför
Varför
Varför
Kunde inte han känna
Det jag känner
|
|
|
|