Din doft skrynklar mina lakan |
Doften sitter kvar i minnet även om du inte är här
Du har aldrig varit här
Och min kropp vrider sig runt i ett gnidande mot inget mer än en fantasi.
Gnistan som tänder elden är din doft från tidigare under dagen, från alla andra dagar och en längtan efter att kanske få en chans till imorgon
Min värk både beror på dig och skulle kunna lindras av dig
Min rädsla får inte greppas eftersom det skulle betyda att jag erkänner mig som besatt
Och rädslan är att det är besatthet som tog min kärlek, och glupskt sög ur kraften
Det enda som återstår då är att försvinna tills jag glömts bort
För besatthet ska svältas.
Och dina ord, din doft, din blick är bränslet som gör besatthet odödlig
Så för att jag vill ha dig nära måste jag hålla mig borta
|
|
|
|
