Nattens svarta ryttare |
En lång,förbannad natt
med många muggar svart kaffe,
franska cigaretter och ingen telefonkontakt,
som ett jagat djur
föll jag in i en djup
och dyngsur brunn
min själ kändes som krossat glas.
Det hade blivit alltför många
tunga våldsamma slag
som slet mitt hjärta och min lever
skrek om vapenstillestånd
men jag fick rastlösa steg
ångestens maskerade svarta hästar
i full galopp
luften var tjock av metall, nypressat stål
och i självföraktet satt jag
som en gisslan
och väntade på att
gryningsklockan skulle ljuda
och befria mig från
från detta djävulska självbedrägeri.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | malin_JS - 4 nov 20 - 12:16- Betyg:  | | Du beskriver verkligen ett krig mot ångesten så bra! Det händer så mycket i texten, precis som det känns att det gör i huvudet när man kämpar mot det. |
|
|
|
