11111111111111111111111111111111111111111111111111 |
Det var 2 år sedan slutstriden och Miriam satt vid Snape som var frisk efter 1 vecka varit allvarligt sjuk pga ormbetten men hon log och såg på honom och sa.
Miriam - Är du okej Älskling?
Snape rodnade och sa.
Snape - Ja....helt okej....
Miriam log och sa.
Miriam - Okej, bra.
3 timmar senare då Miriam höll sin lektion i latin så kände hon plötsligt illamående och en elev såg på honom och sa.
Linn - Ursäkta mig professorn....hur mår du?
Miriam såg på henne och sa lunt.
Miriam - Jag mår bra Linn.
Men nästa stund så sprang hon till närmaste papperskorg och kräktes och Linn sprang fram till henne och sa.
Linn - Professorn....Miriam ,du mår inte alls bra.
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Jag vet inte vad det är.
Utöver illamåendet så mår jag faktiskt bra...
Linn såg på henne och sa.
Linn - Ska vi hämta Madam Pomfrey?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Ja...men Severus får inte veta något.
Jag vill inte göra honom orolig.
Linn såg på henne och sa.
Linn - Okej.
Linn försvann ut och 20 minuter senare kom Poppy in i klassrummet och sa.
Poppy - Miriam.
Hur är det fatt?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Jag mår lite bättre....
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Okej.
Sätt dig ner så ska jag kasta en diagnos formel över dig.
Miriam satte sig ner och Poppy tog fram trollstaven och kastade formeln och sedan blev hon blek även om hon log stort och Miriam såg på henne och sa.
Miriam - vad...vad är det?
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Har du haft sex med någon annan än Severus?
Miriam skakade på huvudet och s.a
Miriam - nej...jag skulle aldrig göra något så elakt mot min älskade Sev.
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Men då förstår jag inte.
Severus ska ju inte kunna få barn....Sankt Mungos sa tydligt att han var steril.
Miriam såg på henne och sa
Miriam - vad menar du?
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Det jag menar Miriam, är at du är gravid....
Miriam såg på henne och i nästa sekund satt hon på golvet och grät och Poppy sjönk ner vid henne och sa.
Poppy - Men vad är det Miriam?
Är du inte glad?
Miriam såg på henne och sa lågt
Miriam - Jo...överlycklig.
Jag lovade Severus när han var så olycklig över att han inte kunde ge mig ett barn och jag lovade honom att barn eller nte barn så älskar jag honom lika mycket ändå.
Poppy log och sa.
Poppy - Är du orolig för hans reaktion?
Miriam nickade och sa.
Miriam - Jag vet att han skulle älska det.
Men han kommer säkert bli chockad...tänk om något händer med hans skador?
Poppy såg på henne och sa.
Poppy - Var inte orolig för det.
Skulle något hända så finns jag alltid här.
Miriam log och sa.
Miriam - Tack.
Poppy log och sa.
Poppy - När vill du berätta för honom?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Vad är det för månad nu?
Poppy log och sa.
Poppy - Oktober, snart November.
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Tror du att jag kan vänta tills Julafton?
Poppy nickade och sa.
Poppy - Absolut.
Jag har ingen familj jag ska resa bort till så jag kommer att kvar på skolan.
Miriam log och sa.
Miriam - Tack.
Poppy nickade och 1 månad senare då Miriam kom till Poppy så kollade hon upp henne och sa.
Poppy - Ee..allt ser helt okej ut Miriam.
Men...
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Men vad?
Poppy log och sa.
Poppy - Det är tvillingar.
Miriam blängde på henne och sa.
Miriam - va?
Menar du allvar?
::::::::::::::
Poppy nickade och sa.
Poppy - Ja, vill du veta könen på dem?
Miriam log och sa.
Miriam - Ja gärna.
Poppy log och sa.
Poppy - Det är en tjej och en kille.
Miriam log och sa.
Miriam - Perfekt.
Poppy log och sa.
Poppy - Men du kan gå nu eftersom det ser okej ut.
Miriam nickade och 2 veckor innan jul då Snape och Miriam hade renbäddat sin säng så sa han.
Snape - Miriam....
Miriam tittade upp och sa.
Miriam - Ja Sev.
Snape såg på henne och sa.
Snape - Jag och Minerva ska gå till Hogsmead idag.
Vi blir borta några timmar.
Jag tänkte bara höra om et är okej.
Miriam log ch sa.
Miriam - Sev, jag vet var jag har dig nuförtiden så jag vet att jag behöver inte vara orolig.
Snape log och sa.
Snape - Okej.
Han gick fram till henne och gav henne en kyss rakt på läpparna och hon kysste tillaa och sedan sa hon.
Miriam - jag älskar dig Sev.
Snape rodnade och sa.
Snape - Och jag älskar dig min ängel.
1 timme senare då han gick ner med Minerva mot Hogsmead så sa Minerva.
Minerva - Så hur kommer det sig att du ville ha mitt råd
Snape rodnade och sa.
Snape - Jag...jag...
Minerva såg på hononm och sa.
Minerva - De har med Miriam att göra eller hur?
Snape nickade långsamt och sa.
Snape - Ja....nu när kriget är över...så finns det inget som hindrar mig....jag vill...jag vill göra henne till min fru....
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Du...vill att jag ska följa med som råd...för att du vill köpa en ring till henne?
Snape nickade långsamt och sa lågt.
Snape - Ja....
Minerva log och sa.
Minerva - Självklart jag hjälper dig att hitta en ring till henne.
Vet du ungefär vad hon skulle vilja ha?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Jag vet att Miriam inte gillar när saker är för stora, men inte heller är för småa.
Färgen blå passar jätte bra till henne så något blått....
Minerva log och när de kom ner till affären som sålde smycken så gick de runt och när de tittat runt så sa Minerva.
Minerva - Den enda ring med blått jag kan se är denna och diamanten är så liten så att man knappt kan se att det är blått.
Mannen som jobbade där såg på dem och sa.
Jens - Ursäkta mig....ni kanske vill se på de nya ringarna jag fått in idag.
Snape såg på honom och sa.
Snape - Ja det vill jag gärna.
Jens log och sa.
Jens - Då ska jag plocka fram dem så kan ni få se om någon duger.
Så han gick iväg och 5 minuter senare så var han tillbaka sa.
Jens - Här har vi dem.
Han gav dem väskan och Minerva och Snape tittade igenom den och plötsligt sa Snape.
Snape - Denna.....denna ring...den hör hemma på Miriams finger...det vet jag bara.
Minerva såg på ringen han hittat och hon log och sa.
Minerva - Hon kommer att älska den.
Snape nickade och såg på Mannen och sa
Snape - Vad kostar den...
Jens såg på hnom och sa.
Jens - Egentligen kostar den 10 000 men du får för 5.
Snape skulle lägga fram pengarna då Minerva plötsligt tog fram sin egen plånbok och gav mannen pengarna och Snape såg på Minerva och sa.
Snape - Vad?
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Du har gjort så mycket för trollkarlsvärlden Severus, du ska inte betala detta.
Snape såg på henne och sa.
Snape - Okej.
Tack Minerva.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Varsågod Severus.
2 veckor senare på julafton så satt Miriam och Snape och åt middag med elever och lärare och när alla ätit klart så gick Miriam och Snape till deras kammare och när de kom in så flämtade Miriam och sa.
Miriam - Severus....vad har du nu ställt till med?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Haft några husalfer för att göra det mysigt för oss bar.a
Har du något emot det?
Miriam rodnade och sa.
Miriam - Absolut inte.
Snape log och sa.
Snape - Jag har efterätt där på bordet.
Miriam såg på bordet och såg att det var hennes älsklingskaka och hennes favritjucie och var glad att hon kunde dricka det och de satte sig ner och hon märkte att Snape verkade plötsligt nervös och hon s
Miriam - varför så nervös Sev?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Va?
Jag är inte nervös.
Miriam såg på honom och sa.
Miriam .- Sev...ljug inte för mig.
Du vet att du inte kan dölja för mig om du är nervös.
Snape suckade och sa.
Snape - Ja, ja...
Miriam flinade och visste att Snape hade gett upp och hon åt upp sin kaka och drack upp juicsen då hon plötsligt fick något konstigt i munnen och då hon tog u det så såg hon världens finaste ring och i hennes favoritfärg och hon såg på Snape med tårar i ögonen och sa lågt.
Miriam - Betyder....detta....vad jag tror...att det gör?
Snape såg på henne och gick fram till henne och tog hennes hand i sin och gick ner på knä och sa.
Snape - Min älskade skatt, min Miriam, jag älskar dig så mycket och utan dig i mitt liv så skulle jag vara vara omöjlig, jag skulle inte kunna stå ut med mig själv.
Du gör livet värt att leva.....och jag vill spendera resten av våra liv tillsammans.
Så...vill du göra mig äran att gifta dig med mig?
Miriam kunde inte hålla tillbaka tårarna längre och lät dem rinna när hon såg på hans nervösa ansikte och hon log och sa.
Miriam - Ja, ja, ja jag vill gärna gifta mig med dig.
Snape trädde försiktigt ringen på hennes finger och när han såg att den var för stor så viftade han bara lite på handen och ringen satte sig perfekt på hennes finger och hon log och drog upp honom på benen igen och sa.
Miriam - Vi kom överens om att inte ge varandra några presenter.
men ändå fick jag den enda present jag någonsin hade drömt om.
Att du skulle fria till mig.
Snape rodnade och Miriam såg på honom och nu var det hennes tur att se nervös ut och han såg det direkt och sa.
Snape - Jaså, vem är det nu som är nervös?
Miriam svale och sa.
Miriam - Ja, och det är för att jag är rädd för den present jag tänker ge dig kommer att orsaka att du får 2-3 hjärtinfarkter på varandra.
Det är tur att Poppy är kvar på skolan.
Snape såg på henne och sa.
Snape - Så...vad är den present du vill ge mig?
Miriam svalde och tog fram den lilla presenten och ett brev och sa.
Miriam - Öppna det lilla paketet....
Snape öppnade det och i sin hand hade han en leksaks barnvagn och han såg på henne och sa.
Snape - Jag förstår inte...Miriam...vad...betyder detta?
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::.20
Miriam såg på honom och log och sa.
Miriam - Börja med att sätta dig ner Sev...
Snape satte sig ner på stolen och hon gav honom breve och sa.
Miriam - Läs igen det....
Snape nickade och tog breve och vecklade upp det och det stod.
**Hej älskling....jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det på bästa sätt så jag gör det via detta brev i stället.
Först måste jag be om ursäkt för att jag hållit denna present hemligt för dig i ungefär 2 månader, men jag vill vänta tills ett speciellt ögonblick med att avslöja det.
Minns du...när Poppy berättade för oss att du var Steril och aldrig skulle kunna bli pappa?
Minns du hor olycklig och förtvivlad du var över att inte kunna ge mig ett barn, minns du då vad jag sa?
Jag sa till dig att barn eller inte barn, jag älskar dig lika mycket för det.
Och älska dig kommer jag alltid att göra.
Det jag dock kommer att berätta för dig vidare i detta brev kan komma och att framkalla vissa reaktioner från dig och jag hoppas dem reaktionerna är bra sådana.
När jag gick i skolan, hos mugglarna, så var det en lärare som sa till mig att inget är omöjligt, det omöjliga är bara lite tuffare.
Och Severus, för ca 2 månader sedan började jag må illa under 1 av mina lektioner, och jag förstod inte varför, för jag var i övrigt helt frisk så en av eleverna hämtade Poppy och hon kom till mig och hon undersökte mig och fann att det omöjliga är möjligt.
Och du vet att jag aldrig skulle vara otrogen mot dig på något sätt bara för att få ett barn.
och vid tiden du läser detta...är jag gravid i 4 månaden..med tvillingar.
Jag hoppas du inte är arg på mig Sev...för att inte berätta tidigare....men som sagt...jag ville att det skulle bli speciellt....
Snape tappade brevet som gled ned till golvet och såg på henne och tårar började rinna nedför hans kinder och när han såg på henne och hon såg ner och drog upp sin tröja vände sig lite på sidan och Snape kunde se en liten bula där och Snape kände tårarna bara rinna fortare och han började darra och satte handen mot bröstet och Miriam drog ner tröjan igen och gick fram och satte sig gränsle över hans ben och to honom i sina armar och pratade lugnande med honom och det tog ca 2 timmar innan han lyckades lugna sig och när han äntligen ar lugn s sa han lågt.
Snape - Miriam....du menar verkligen....att jag ska bli pappa?
Miriam nickade och kysste hans panna och s.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
|
|
|
|
