Imorgon. |
Jag vaknar.
En ny dag.
Du säger att en ny dag ger nya möjligheter.
Men huvudet känns tungt.
Tungt av intryck. Tungt av känslor.
Runt om mig är allt dimmigt.
Jag kan inte se, kan inte höra.
Samtidigt ser jag för mycket. Hör för mycket.
För mycket ljud. För mycket ljus.
För mycket känslor.
Samtidigt gör avsaknaden av känslor sig påmind.
Det är en ny dag.
Men jag är densamma som igår.
Denna dagen skulle ju bli bättre.
Den skulle ju ge nya möjligheter.
Kanske imorgon blir bättre.
Kanske möjligheterna göms
i morgondagen som ännu inte vaknat.
Kanske blir det bättre imorgon.
Kanske.
|
|
|
|