Ode till natten |
Ut ur ljuset,
bullret och hettan
kliver jag in i natten
Den stilla kvällsluften sveper om mig,
likt en mor omfamnar sitt barn
Min andning blir lugn och jämn
Dagens stress och bestyr rinner av
Mina fotsteg känns lätta,
fria från kravens bojor
längs stadens tomma gator
Jag tar en omväg hem
De vita husen ligger dunkla i natten,
men inget ont lurar i skuggan
Mörkret klarar mina tankar
Som om luften jag andas
var aktiv kol
Känslorna som bränt i dagens ljus
har svalnat för mina fingertoppar
att försonas med
i minnets arkiv
Doften av syrén kittlar min näsa,
berusar mig likt nyförälskelse
Färgar mina drömmar rosa
till gryningens första strålar
Men morgonen får vänta lite till
|
|
|
|
