Ångest |
Det skär i hjärtat
Ögonen svider
av alla tårar
Ångesten har mig
i sitt grepp.
Svårt att andas
Försöker ta mig
upp ur gropen
Men ramlar ner
igen och
igen
Sakta går
jag uppåt
igen
Andas
Försiktigt.
Krampen släpper
över bröstet
Syret vidgar
mina lungor
Tårarna torkas
bort av
en varsam hand
En famn
omsluter mig
En röst
viskar försiktigt
i mitt öra
Att det är okej.
Okej att
Inte alltid
må bra.
Känslan av
trygghet
och förståelse
Att jag är
betydelsefull
Att jag
duger.
Att jag
Inte
är ångesten.
Utan jag
är
jag.
Och att
ångesten
äger inte mig.
Utan jag
äger
den.
|
|
|
|
