Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

Farmor

Farmor

Det var en dryg vecka kvar,
Så jag tänkte att jag kan lika gärna vänta.
Jag ville inte bryta ihop över telefon,
Jag ville inte göra dig obekväm.
Trots allt, visste jag om att du inte skulle uppskatta min sympati,
Så jag valde att vänta.

Sex dagar senare ringde det på min telefon.
Jag satt med mina vänner och rökte, klockan var elva.
Jag log när jag såg att pappa ringde,
Det kanske var en lättnad men jag vet inte,
Inombords var jag livrädd.
Jag visste varför pappa ringde.

Nu kan jag inte mer än att försöka minnas.
Jag minns det goda, jag minns det varma,
Men det gör ont, det värker inom mig.
Jag vet att vi aldrig igen kommer titta på Vem vet mest tillsammans,
Vi kommer aldrig mer äta på Elie’s,
Vi har redan besökt din favoritbänk längs ån för sista gången.

Jag kommer däremot aldrig glömma det sista du sa till mig,
Det var när du lämnade min avskedsfest den 10onde augusti 2018.
Du tog tag i mina axlar och sa att du verkligen tyckte om mig.
Jag var medveten om det, men att du sa det betydde extremt mycket,
Du hade aldrig lätt för att uttrycka dina känslor.
Vi visste vad vi betydde för varandra, och det kommer alltid vara med mig.

Ulla-Britt Selander, 22/12-1938 - 19/12-2018


Minnen av farmor.

På Mount Kenya hade jag en dröm om dig en kväll. Jag drömde att jag klev ur en bil i ett garage och där stod du. I drömmen kände jag till att du var död men jag visste också att den versionen av dig som stod där i drömmen inte visste att du var död. Jag började gråta i drömmen men var tvungen att dölja det eftersom annars hade inte du förstått vad som hände. Jag blev chockad över att träffa dig och det var första gången som jag faktiskt insåg att du var död och att vi aldrig skulle ses igen. Det påverkade mig under en lång tid. Dagen efter drömmen låg jag på en sten uppe på Mt Kenya med en keps över ansiktet och tänkte på dig. Jag grät men dolde det för jag var inte redo att prata om det med någon.

Vi besökte Victoria och tittade på The Darkest Hour. Jag betalade för biljetten med ett biokort och det gladde mig att få bjuda henne, hon hade varit så extremt generös med allt hemma hos henne. Vi gick längs götgatan i sakta tempo sida vid sida och pratade. “Sakta vi gå genom stan”, som du så älskade. Det var kallt men stämningen mellan oss bland människorna på söders gator värmde mig. Filmen var jättebra och på vägen hem lärde du mig om det som stämde i filmen, det som inte stämde och la till saker som de missat att ta med. Vi diskuterade favoritscener och liknande. Hon var så smart och det var extremt intressant att ta del av hennes perspektiv och intellekt. Det var en kväll jag aldrig kommer glömma.

Vi brukade titta film tillsammans och jag ville bevisa att jag var intresserad av konst och kultur. Så jag visade dig ett par filmer jag uppskattade som jag trodde du med skulle uppskatta. Jag visade dig filmen “Trumbo”. Tillsammans upplevde vi det politiska läget i USA under kalla kriget. Du tackade mig efter vi sett filmen, jag fick din bekräftelse som betydde så mycket.

Vi brukade, på ditt initiativ, laga mat eller snacks. Coleslaw var en favorit, dina knäckebröd var även dem en favorit. Även fast det kanske inte var en aktivitet jag skulle ägna mig åt själv så var det en unik känsla att dela det med dig. Jag märkte att du uppskattade att jag uppskattade det vi lagat och det uppskattade jag.

Du var sällan blyg om att snacka om saker jag kunde utveckla eller förändra. Vi satt och tittade på TV. Sedan sa du “jag tycker du dricker för mycket alkohol”. Jag försökte då förklara att jag inte dricker mer än någon annan i min ålder och att jag inte hade något problem med alkohol. Du förstod till viss del och förklarade varför du var orolig. Du berättade om farfar och hans problem, hur det påverkat din inställning och syn på olika substanser. Jag fick en mycket tydligare bild av dig i samma stund som jag insåg att du verkligen brydde dig om mig. Farfar hade börjat dricka mer och till slut började han till och med dricka på dagstid. Han skämde ut dig i offentliga sammanhang. Jag kan endast spekulera kring hur ditt liv faktiskt varit och hur du har mått men min uppfattning är att du upplevt mer än de flesta. Du var mer aktiv än de flesta och hade bra, intelligenta människor omkring dig förutom få undantag. Jag önskar ditt liv var allt du verkligen önskade och att du inte ångrade något, det tror jag faktiskt inte du gjorde heller.
Jag ska försöka uppfylla din önskan om att verkligen uppleva din stad som är Stockholm. Jag ska gå runt på stan och ta del av alla aspekter staden har att erbjuda. “Sakta vi gå genom stan”, det ska jag göra. Aldrig mer med dig, men jag vet att du kommer vara där. Du är en del av Södermalm för mig och jag kommer aldrig kunna vara där utan att tänka på dig. Till en början kommer det vara ledsamt men efter ett tag kommer jag förhoppningsvis känna någon slags enighet med dig när jag är där.

Jag kommer aldrig glömma dig eller det vi upplevt tillsammans.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
johannescumlin
19 maj 20 - 22:53
(Har blivit läst 16 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord