De och ni har fel |
Det är bara jag ensam i min egen kropp
som bär på alla minnen och ärr.
Det är ångestladdat att tänka på.
Fingrarna darrar när jag skriver.
Alla runtom tycks tro att det är okej.
Men de har fel!
Inget i det är okej.
Inget i det är rättvist.
Jag vill inte behöva finna mig i acceptans.
Jag vill inte tvingas leva med vetskapen,
Det är okej; att känna, att gråta,
att vara rädd och fortsätta att leva.
Trots att jag är en i mängden av de,
De som inte haft rätt till sin egen kropp.
Jag vill bara vara jag igen.
|
|
|
|
