Mer själv än jag någonsin varit |
Lyssnar på sorgsna
pianotoner
och försöker
komma ihåg
att andas
Sorgen är djup
och jag bottnar inte,
kan bara må bra
med dig tätt intill
Har mått för dåligt
för att gråta,
skriva,
känna
Har bara orkat
mekaniskt,
insidan
är spillror
Drivved
och fisk
som spolats upp
på torr sandstrand
Tjippar,
flämtar
Balanserar
pà ¥ tÃ¥rränder,
briserar,
brister
och du är den
som alltid finns
Men att du
får mig
att må bättre
får mig
att må sämre
Vill inte
släppa taget,
du är det bästa
som hänt mig,
lämna mig inte,
snälla,
snälla
Klamrar mig fast
vid ditt ben,
du går vidare
men jag kan inte
Varför
lämnade
du
mig
så mycket mer själv
än jag någonsin varit
...
Johan
|
|
|
|