Lappas ihop |
Det är jag som måste lappas ihop.
Drömmer mardrömmar om nätterna. Vaknar i panik, svårt att andas. Hjärtklappning. Känner på halsen. Hans händer är inte runt min hals. Andas ut. Fattar inte varför jag känner såhär. ”Jag överdriver”, ”det var ju inte så farligt”.
Men samtidigt hemsöker det mig. Vet att andra varit med om så mycket värre, min erfarenhet är så obetydlig, men ändå lämnar det mig med ständig ångest och minnen som ständigt återkommer när jag minst anar.
Det är jag som måste lappas ihop, medan han går runt och lever vidare utan en fläck på sitt samvete.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | readmysoul - 23 maj 20 - 19:14- Betyg:  | Det där är inte sant! ALLA upplever trauman helt olika!
Jag själv har PTSD från barndomen och av andra händelser
även senare i livet. Och OAVSETT vad du har varit med om så
kan ingen jämföra ditt bagage med någon annans!
För vi är olika personer, och vi alla hanterar saker olika.
Ditt sätt att känna är helt rätt, INGEN kan säga vad som
är rätt eller fel, bara DU vet!
Ta hand om dig själv så gott det går, sök hjälp om det behövs
(det finns hjälp att få) - men gör bara det som känns rätt för dig <3 Kram | | dueintedenduva - 9 feb 20 - 16:40 | | Förminska aldrig dig eller dina egna känslor. Det du känner och går igenom är helt verkligt för dig och ingen kan döma dig för det. Ångest kan vara förjävligt. Styrkekramar❤ |
|
|
|
