Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

36 minuter kvar

Åh.
Det suger i magen
och ångesten gör
att jag inte kan vara stilla,
det kryper i kroppen
och jag vet inte
var jag ska ta vägen

För posten stänger
om 51 minuter
och jag ska skicka dina saker
idag,
men jag vill inte,
vill inte,
vill inte
för det betyder
att du inte kommer komma hit
och finnas här
hos mig,
jag trivs med dina saker
i lådor
och garderober

När jag har postat allt
i ett sorgligt paket
kommer du vara borta
helt

Och jag kommer inte ha
någon ursäkt
att kontakta dig mer

Jag har skrivit ett brev
som jag ska lägga i paketet
och nu känns det som
att ingenting är tillräckligt
och hur kan de banala orden
vara mina sista
och jag vill inte
att de ska fara iväg
och landa hos dig
som ett avslut
för jag vill inte slut
jag vill bara börja
och fortsätta
för alltid

Jag skickade med
en liten livlina
i brevet

Jag skrev
att om du vill läsa
mina dikter
kan du höra av dig
och då får du
allt jag känner
och jag känner
ganska mycket

Men
kanske hör du inte av dig
och oavsett
är det en tröst
som är alldeles för liten
för att spela roll

Jag vill sparka
och skrika
och boxas i kudden
samtidigt som jag bara
vill ligga apatisk
och stirra in i väggen
men nu
är det bara 44 minuter kvar
och jag behöver gå upp
ur sängen,
klä på mig
och ta dina saker
under armen

Andhämtningen blir plötsligt tung
och det känns som ett berg,
jag vill regna bort
och tona ut
och inte orka mer

Men jag vet ju
att jag behöver gå igenom
alla onda känslor,
vada genom sorgen
och smeka den mot kroppen

Att aktivt
gå med dina saker
för att skicka dem
bort
från
mig
gör ont,
svider av symbolik
men är just därför
så välbehövligt

Måste göra saker
som känns,
för att förstå
att du är borta,
för att acceptera
och sörja
så att jag kan släppa taget
fastän jag vill vässa mina naglar
och borra in dem djupt
i dig,
för du får aldrig gå

Magontet växer
i takt med att minuterna
stressar fram
alldeles för fort

Jag har vuxit fast
under täcket
och att slita sig loss
känns oöverstigligt

Men
med frätande känslor,
avhuggna andetag
i stegrande takt
och ögon
som hotar
att svämma över,
nu,
nu gör jag det bara

Fan.
Fan, fan, fan.






...

Johan
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
31 dec 19 - 14:24
(Har blivit läst 375 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord