Skållad poesi |
Det är så diffust
och det har varit så, så länge
att detta töcken förvandlats
till klaraste skärpa
skarpare än giljoinblad
jag skär mig på det
utan att ha en chans att tyda dessa hieroglyfer
Morfeus
sänker sitt huvud
i flod av morfin
överjordiska strofer
det rister till i hjärnan slägga slår djup djup sedation
Morfeus kommer att sova länge
länge länge
göra skäl för eponymet han myntade
Sömn
datumlösa dagar
innan självaste Jordens födelse
och
Universums födelse?
är det inte helt off
att använda en sådan term
när tiden inte är född
I vilket fall
konstigt kan det tyckas
men självplågare kan välja att gå med strömmen
att mot strömmen hade varit lekfullt
Ljuset i mina ögon
rus
i dina ögons ljus
blindhetens pus
niga
nöja sig
böja sig
kapitulera
att borta är dagarna i sus och dus
Bröllop
gift
arsenik
en del auror har fast lekamen
de träffar en som stål
mörbultar en får en känna sig
som en ihjältrampad blodigel
|
|
|
|
