Regnbågscellofan |
Vad ska jag säga
när ord är för små
och när du
tycker de där tre
är för stora?
Vill klä din betydelse
i nyanser,
skimrande, prasslig
regnbågscellofan,
och sköra, spröda
marängbottnar
Fjäderlätt
men
allv arstyngt
Och jag emaljerar hjärtat
när jag blir rädd,
försvinner inåt
Men du slår in min kropp
i din famn,
virar dina armar
flera varv
Jag är axelryckningar,
din närhet
kan inte röra
det som finns bakom murbruk
Men du
vägrar släppa taget,
håller mig hårdare
tills jag är helt omsluten
av din omtanke,
värme, kärlek
och
du sipprar in
och
jag
med min mur
bryter ihop
i tårar
Faller i dina armar
och väter din tröja
Du är
solstrålar
en vinterdag,
lugn i mitt bröst
Din andhämtning
intill mig
mellan mjuktvättade lakan
är trygghet och ro
Du får mig
att skratta,
att våga,
att känna
Och nätterna intill dig
är djupa andetag
och valsång
Du når mig,
förstår mig
Du tar hand om mig
utan att förminska mig,
ser upp till mig
utan att förstora mig
Hos dig
får jag vara
jag
och allt
är okej
Jag är tacksam
varje dag
och
du vet
(kanske?)
jag älskar dig
...
Johan
|
Kommentarer | Tiggarflikkan - 23 dec 19 - 23:49 | Alltså ååååhh denna var så bra,satt och log här, så fin!
"Och jag emaljerar hjärtat
när jag blir rädd,
försvinner inåt",
"Du tar hand om mig
utan att förminska mig,
ser upp till mig
utan att förstora mig"
Några av många rader som jag kommer att bära med mig ett tag <3 |
|
|
|