Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Kärleksdikter

Slump

Slump.
Så mycket handlar om slump.
Vart man ses. När man ses.
Hur du mår när ni ses.
Är du utmattad?
Är du öppen då?
Eller är du stängd?
Vem är du när ni ses?
Är du dig själv?
Är du ärlig och lite brutal?
Kan det charma dig att någon visar sig själv på direkten utan väggar uppe.
Inte vanliga väggar.

De finns hopp.
Kanske är det vinet från vernissagen.
Eller början till ett nytt spännande liv.
Med allt jag hoppats på.
De pirrade till.
Kanske var det du.
Kanske var det slumpen.
Tanken.
Tanken av att de sker även om jag inte aktivt försöker.
Men är vaksam.
Lyssnar.
De finns andra som söker mig inte bara jag som sökande.
Och slumpen.
Slumpen spelar stor roll.
De är slumpen som får det att kännas magiskt.

Som om att något hamnade rätt.
Ögon öppnas. Ler i nervös trygghet. Kollar ner.
Slumpen. Slumpen som för samman alla romantiska kärlekar.
Första mötet. Andra. Tredje. Fjärde.

Jag behöver inte få dig att tro att det är det, slumpen.
Kanske finns det ett universum som löser detta åt oss.
En försvann ikväll men en annan dök upp.
Jag jagade inte.
Fem kvällar besvikna. Tre år ensam, men en kväll ett leende och det pirrade till.
Slumpen. Det finns hopp.

Vår idé om slumpen.
Vår idé om ödet.
Att det är menat.
Vår idé om universum.
Law of attraction.
Vår idé om att det finns ett högre värde, en väg, vår väg.
Slumpen? Kanske är slumpen det som inte finns.
Men om du önskar och vill vägleder du dig själv men låter ditt liv falla i ödet, guds eller slumpens händer.
Så finner du lycka.
Vem lärde oss denna idé.
Är det Disney som formade mig till tron om den rätta kärleken?
Till tron i att kärlek ska ske eller kännas på det sättet.
Om och om igen.
Var det samhället och skådespelerisamhället som formade mig till min tro?
Var det gud?
Vad formade mig?
Om jag finner svaret på den frågan.
Spelar det då någon roll?
För det har ju redan format mig?
Det är något jag redan tror på?
Jag tror på det så mycket att min kropp känner.
Min kropp känner det så mycket att jag tror på det?
Kanske är det kroppen som är svaret på allt.
Underverket från födseln.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
blackout
4 okt 19 - 14:30
(Har blivit läst 23 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord