Hunger |
Men även nu
När saker och ting sakta men säkert faller på plats
Trots att det fortfarande är stormigt
Så ser jag att molnen börjar klarna upp
Men även nu
Trots all kärlek
All glädje, som jag borde kunna känna
Finns det ingenting som får mig att känna någonting
Förutom
Sjunkande siffror på vågen
Och jag inser
Att jag kan inte justera maten mycket mer
Jag kan inte promenera
Jogga
Träna
Mycket mer
Men inte heller kan jag stänga av hjärnan
Som automatiskt räknar kalorier och säger att
Även en kopp te är för mycket
Jag är som gladast
När jag klarat mig igenom en hungersvåg
Och tagit mig igenom det
Fortfarande hungrig
Men jag försöker att inte tänka så
Tänker att det som hjälpte mig överleva
Behöver brytas nu
För nu ska jag leva
Trots detta
Räknar hjärnan kalorier
Och irritationen växer
När jag inte vet hur många promenader som krävs
Gladast är jag
När jag mår som sämst
Och jag skäms
Men det är sant
|
|
|
|
