Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

Tjuvarna fortsätter att stjäla mig

Jag drömmer om en framtid
Som är trygg, stabil och varm
Full av glädje i sorgen
Tacksamhet i vardagen
Ett hem som luktar kaffe på morgonen
Och vaniljbullar på kvällen

Jag tar förgivet
Och jag trodde att min sorgekvot
Var fylld
Att skulden var betald
Men dom fortsätter att stjäla av mig
Så som dom stal mig då
Stjälv dom av mig nu

Jag vet inte ens deras namn
Och dom minns nog inte mig
Men min kropp minns deras beröring
Och jag mår illa när tyg
nuddar mina bröstvårtor
Och jag har en känsla av
Att deras mun aldrig
Lämnade min

Och
Jag vet inte varför
Jag måste fortsätta straffas
Varför dom stjäl av mig
Oavsett hur mycket jag skriker nej
Jag orkar inte ens säga emot
Dom bara tar ändå
Och ingenting har förändrats
Jag undrar om jag någonsin blir fri

Jag drömmer om en framtid
Och min pojkvän ramlade in i mitt liv
Han är trygg, lugn och stabil
Godhjärtad
Ren
Mysig
Han bevisar mig alltid fel
När jag tror det värsta, visar det sig
Att det var motsatsen

Men jag kommer ha sönder det här
Och jag tror att han skulle stanna kvar
Hjälpa mig städa upp spillrorna
Hjälpa till att pussla ihop
Det jag raserat
Men kanske skulle han inte det
Försöker motstå impulsen att ge upp
Men jag är så ynklig
Och jag är så orättvis
Han visste inte att om man är med mig
Följer tjuvarna med på köpet

Jag sprang ifrån lägenheter
Jag låste in mig i min egna lägenhet
Men dom lämnade mig aldrig
Jag glömde dom
Men dom släppte aldrig taget om min hals
Deras mun lämnade aldrig min
Och hur kan jag kyssa min pojkvän
Hans godhjärtade läppar
Med samma mun som kysst och blivit kysst
Av så mycket mörker?

Han sa att han aldrig skulle lämna mig
Inte ens nu när jag berättat om min sorg
Inte i detalj
Men låtit han få veta att jag har varit nedbruten
Och kanske är det fortfarande, trots allt
Men det är jag som är självisk
Borde ha berättat förrut

Borde jag lämna honom?

Hjärtat rusar av skräck
Av blotta tanken
Jag vill ha han
Mer än jag någonsin velat ha någon
Han är vad jag drömde om

Men jag känner fortfarande
Deras händer
På otillåten plats
Deras mun på oinbjuden mark
Deras smuts inuti och utanpå
Och han grät i telefonen när jag berättade
Det var tröstande
Att någon kunde sörja för mig
Eller om det var för att jag sårade han
Det vet jag inte

Jag tog förgivet
Att en människa får glädje efter sorg
Men
Världen är inte skyldig mig någonting
Och jag är så trött

Jag kan inte kyssa hans godhjärtade läppar
Det vore en stöld
På oskyldiga kyssar
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
minperson
1 sep 19 - 15:50
(Har blivit läst 81 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord