Vill andas in det du strålar ut |
Möter dig vid stationen
i februarimörkret,
kommenterar
din alldeles för tunna jacka
Du är lättsamt charmig
och väl hemma i värmen
är du retsamt flirtig,
du balanserar
initiativ
och
inlyssnande
i perfekt harmoni
Dagen därpå
frågar du om jag vill gå
på dejt två,
och jag
som alltid säger nej,
säger ja
Och nu
har två dejter blivit veckor,
månader
och ett halvår
har passerat
Så märkligt
att tänka på,
tiden,
så snabb
med dig
Och så uppskattad
Du
lär mig saker
om mig själv
bara genom att
vara du
Du
vet förstås inte om det,
för du känner mig såhär,
men så enkel,
så ja-sägande
som jag är med dig
är jag bara med dig
(Även fast du
kanske tycker
att jag är
omständigt
överanalytisk
och besvärlig,
i så fall
skulle du se mig
i vanliga fall...)
Mina vänner
frågar mig
hur jag kan vara så flexibel
med dig,
det är
för att du
gör mig trygg
Jag älskar
att du ger mig
trygga ramar
som det kan vara rörligt inom,
älskar
att jag vet
att du alltid är ärlig,
att jag kan lita på
att du alltid
säger det du vill
och tycker,
att dina ord
aldrig är tomma
som de flestas,
dina ord är ord du menar
och det
går inte att säga
om många
Du är
genuint genomfin
och jag älskar
att ha dig nära,
nära mitt innersta
och nära mitt yttre
Mina händer
älskar din kropp
och min kropp
älskar dina händer
Du får mig
att må bra
och när jag skriver
så gråter jag
för jag inser
hur sant det är,
hur tacksam jag är
över att ha träffat dig
och ha fått spendera
tid med dig,
mått bra med dig
Önskar jag kunde
känna värmen från din hud
mot min
nu
Vill
vila i dina armar
och andas in
det du strålar ut,
trygghet,
omtanke,
lugn,
varaktighet,
nå gon som står kvar
när andra drar,
och rakt igenom
äkthet
Du
är
så
fin
Du är
så genuin
Och jag
är så tacksam
för det
...
Stefan
|
|
|
|
