Älska mig snälla älska mig tillräckligt mycket |
Mamma säger
Att jag belastar henne med för mycket ansvar
Ett samtal med hes röst, en önskan om att bli hörd, se min bröstkorg, se mina bröstben som sticker ut
Mamma ser du inte, att jag går sönder?
Bokstavligen
Jag går med trasiga skor, ett överansträngt knä och tränar hemma med en arm som bränner av trötthet
Men jag slutar inte gå, inte ens när jag känner att Stockholm snurrar runt, synen blir suddig, och jag får känslan av att andas in helium
Om jag slutar gå nu, då tror jag att jag aldrig tar mig någonstans, någonsin, igen
Jag belastar dig med mitt rop efter hjälp, mina tårar som vägrar sluta rinna, och du säger att jag behöver vara positiv
Du säger
"Om du så gärna vill dö, så ta livet av dig, du får det"
Och jag behövde inte din tillåtelse, jag är inte skyldig er att stanna kvar, och ni är inte skyldig mig att hjälpa mig
Men kunde ni inte ha gjort det ändå?
Kunde ni inte ha brytt er tillräckligt?
Jag trodde att det som stack ut under ögonen var påsar, att jag var trött, insåg att det är skelettet som börjat sticka ut
Jag letade efter livsmening bland kalorier och revben
Tänkte att om jag lever för att gå ned i vikt, kanske jag hittar glädjen under tiden
Men ryggraden som sticker ut, pulsen som blivit lika låg som en elitidrottare, säger att det är meningslöst
Och allting är meningslöst
Och jag grät till mamma
"Mamma! Rädda mig, jag mår dåligt! Trösta mig", hennes röst blev tyst, hård, trött
"Du belastar mig med för mycket"
Och jag förstår att hon kommer alltid göra mig besviken, om och om igen
Och jag kommer alltid att älska henne
Även när hon sa åt mig att ta livet av mig
Jag kommer alltid att sträva efter hennes kärlek, tröst, att vara henmes prioritering
Men hon kommer aldrig att vara den jag behöver
Och nu kippar jag efter andan
Framför mobilen
Tårar som rinner igen
Men även om hon lämnar mig
Som hon alltid gör
Så lämnar inte hungern mig, och det är det enda jag kan hålla fast vid just nu
Och jag bär vinterjackan
Under sommaren
För jag fryser
Och jag tänker att
Fortsätter jag såhär
Har jag blivit så liten
Att i vinter
Slipper jag stressen över julafton
Och att jag aldrig mer
Behöver bli besviken på
Min födelsedag
För jag vet
Jag svälter mig till döds
Men mamma sa att det var okej
Och jag vill bara
Känna någonting
Även om det är
Hunger
|
|
|
|
