Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Dörren öppnas i Tallinns förort

I samband med den här resan besökte jag, tillsammans med min reskamrat, hans avlägsna släktingar. De bodde i en lägenhet, som låg i den stora södra förorten, Mustamäe. Vi åkte dit tillsammans med vår vän i landet, Jaan Puusaag från Nömme. Jag minns att han körde runt en stund i området, innan vi fann rätt gata. En slaskig smutsgrå vinterdag. För mig såg alla hus likadana ut; höga 6-8 våningars hyreshus, med smutsgråa fasader. Ingen av dem verkade direkt färdigbyggda, samtidigt som de redan var i akut behov av underhåll. Några buskar, var enda utsmyckningen runt de äldre husen, som verkade vara byggda på 50-talet.

Trapphuset saknade belysning. Fanns bara några lysande glödlampor i taket. Hiss ur funktion. Flera av trappstegen har så skadade att armeringsbetongen syntes. Det gällde att gå försiktigt, jag visste inte ifall foten skulle trampa igenom. Allt var grått och opersonligt överallt.

Väl inne var det som om man med råge ville ta igen den yttre gråheten. De dominerande färgerna i rummen, var starkt rött och orange. Köket var grönmålat, med mörkbruna lister och dörrkarmar. I mina västerländska ögon, såg det förskräckligt ut, som om att tidsmässigt bli förflyttad till vårt svenska 70-talsmode, fast med mycket starkare kontraster. Lägenheten var fylld med människor, som bara väntade på att vi skulle anlända. De såg slitna ut, dock inte för att man slarvade med hygienen utan snarare för den torftiga klädseln som Sovjetsamhället kunde erbjuda sina medborgare, färgskalan var, till skillnad mot tapeterna, begränsad till grått, maringrönt och brunt.

Snabbt satte vi oss till bords, där det, trots matbristen, serverades kött, korv, potatis samt olika sorters inlagda grönsaker. Efteråt bjöds det på ett stort lass med feta bakverk och förhållandevis gott kaffe. Många frågor haglade över oss och vi försökte svara så gott vi kunde på engelska, som sedan tolkades till estniska. Stämningen kändes något spänd men uppsluppen. En känsla av att tiden av kontroll och angiveri var på väg att luckras upp. Idag upplevs det som något förgånget – något historiskt men då fortfarande så nära påtagligt. Och det var bara fem år innan jag var här igen med mina bröder för en rundresa en ljummen vårdag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
arnefredriksson
11 jul 19 - 00:26
(Har blivit läst 86 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord