Till dig, idag, på din dag |
Inloggad på facebook,
skriver med honom,
han skickar en nakenbild,
ett godmorgon
och ett rött hjärta
Det plingar till,
och ditt ansikte
poppar upp på skärmen,
facebook påminner mig
om att den här dagen
är din
Som om jag inte redan visste
Det lilla popup-fönstret
som innehåller dig
uppmanar mig att
visa att jag tänker på dig,
och tänker på dig
det gör jag
faktiskt
till och med
mycket
Sedan jag snabbt förlät dig
för det oförlåtliga,
och du hade din röst
intill mitt öra,
har jag saknat dig
Du hörde av dig
trots att vi inte skulle ha kontakt,
så varför skulle inte jag
kunna göra samma sak?
Men det är en onödig fråga
att ställa sig,
för svaret
är självklart
Jag är inte som du,
jag respekterar dig,
jag är bra på att vara konsekvent,
stark, utan att ge efter
Men saknad vaknade,
väcktes till liv
av vårt senaste samtal,
där du, för första gången
på länge,
verkligen förstod mig,
där jag
kunde tala lika fritt
som du sagt dig kunna göra
med mig
Jag kan inte skriva något
till dig, idag, på din dag,
för du har bett mig
att låta bli
Just nu
får du kanske frukost på sängen
av henne, kaffe, lite sådär starkt
som du gillar
Och snart
kryper han ner hos mig,
fyller mig
(om du förstår vad jag menar)
Och vi är så långt ifrån,
delar längre inte
samma liv,
samma värld,
och ändå
har ingen någonsin
varit närmare mig
Det kanske
är missvisande
att skriva
att jag älskar dig,
men jag tror att jag gör det
på ett sätt
Det tog ett enda ord,
ett "ensam"
för min ilska att rinna av
och dunsta bort,
och ingenting fanns kvar
annat än omtanke,
kärlek, ömhet
och den starka, starka viljan
att hålla om dig,
värma dig i min famn,
få dig att känna trygghet
Finaste, finaste Marcus
Som alltid
får du mig att sväva
mellan de yttersta av känslor,
är du lycklig och mår bra
så kan du dra åt helvete,
för du har stängt av mig,
lämnat mig
och då behöver jag
göra detsamma,
men om du på det minsta sätt
inte mår bra
så går det inte, murarna håller inte
på en sekund är alla månader
och alla onda ord,
alla brustna löften
och dina svek
borta
Och jag vill inget hellre
än att omfamna dig
Ibland tänker jag
att den där speciella känslan
mellan oss
var speciell
bara för mig
Det svider
ända in,
för jag tror
att det kan vara
sanningen
Jag
som var cynism
rakt igenom,
som föraktade
alla de
som inbillade sig sagor
Och så mötte jag dig,
ett ögonblick
och sedan
blixtkär,
personlighetsförändrad
till en sådan
som jag föraktade
Du
vände upp och ner
på min världsbild,
på mig
För mig
var det som fanns
mellan oss
fantastiskt,
ett mirakel
om vi nu
ska slänga oss
med sådana ord
Men när jag ser tillbaka,
kanske
var det inte så speciellt för dig,
inget utöver det vanliga för dig,
utan tvärtom
helt i linje med det som är du
En känsla, en impuls,
ett ögonblick som fastnar,
hakar i, fyller dig,
väcker ett hopp om att nu,
nu har du hittat rätt
Men som vi vet
falnar känslan,
och med den
falnar du
Försöker febrilt hålla kvar,
men ju mer du drar åt,
ju mer urvattnat blir det
och den där första tidens
lättnadens adrenalin
vill aldrig infinna sig
igen
Du är den enda
jag har känt magi med,
men jag
är bara en av många
Och nu
har du henne,
magi igen,
tills den slocknar
Aj.
Det gör
ganska ont
Jag önskar
att du blir hel Marcus
Jag önskar
att du tar dig tid,
att söka
inuti dig själv
efter den där magin
För allt du hänger upp dig på,
alla vackra Sandror,
eller Amandor, Sabinor
och Josefinor
kommer aldrig någonsin
nå ända in,
lysa upp ditt djupaste mörker
längre än korta ögonblick
Du har sårat mig,
sårat sönder mig,
men jag är stark,
och bra på at läka,
och jag önskar dig
detsamma,
jag önskar
att du slänger alla flickor,
alla utanförkänslor
åt helvete,
jag önskar
att du vågar känna dig ensam,
vandrar in i dina kamrar,
tänder din egen magi,
så att du kan vara själv
utan ensamheten,
jag önskar
att du ser allt det jag ser,
att du har allting du behöver
inom dig,
och jag önskar
att du har
en bra födelsedag
idag
på din dag
...
Marcus
|
|
|
|
