Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min bror kan väva världar – Del 2

Det ni får är korta nedslag i familjens liv. Små pusselbitar från den större bilden.

Vävstolen var en gammal sak som deras pappa hade ropat in på auktion. Den var stor och otymplig och tog upp alldeles för mycket plats. Men Oscar drogs till den som en mal söker sig till ljus. Han kunde sitta vid vävstolen från kväll till tidig morgon och dra fingrarna över den färgglada väv som hans pappa hade påbörjat. Innan han blev så sjuk. Medan cancern spred sig oupptäckt i hans kropp. Då kunde han sitta där om kvällarna, med Oscar på stolen bredvid, och visa hur man gjorde.

”Jag hatar dig.” Han viskade. Liksom provade orden, för att se hur de föll.

”Jag hatar dig,
jag hatar dig,
jag hatar dig!”

De föll lika tungt varje gång, som om luften inte bar dem. Men det hördes inget när de slog i marken. Det var bara tyst. Det var den där hemska tystnaden som visste. Som njöt av att ta pappans plats. Oscars fingrar sökte sig till randen med det rödgröna tyget. Farmorsklänningen.

”Man får inte säga hata.” Evy stod bredvid honom i sitt blommiga nattlinne med Herr Kanin under armen.
”Du ska sova nu. Om mamma ser att du är uppe igen så blir hon arg”, svarade Oscar och torkade sig hastigt om ögonen. ”Kan du inte berätta om Farmorsklänningen?” Frågade Evy, utan att låtsas om hans svar, och klättrade upp på stolen bredvid honom. Herr Kanin placerades på kanten av vävstolen och de såg på Oscar med bedjande ögon. ”Snälla Oscar? Kan du inte berätta den så som pappa gjorde?”

Oscar satt alldeles, alldeles tyst. Fingrarna fortsatte att undersöka det rödgröna tyget. Det var två meter långt och sexton tygremsor brett.
”Sexton tygremsor”, började han långsamt och Evy lutade sig mot honom. ”Kan du tänka dig, det blev bara sexton tygremsor av en klänning som har varit så stor att farmor kunde krypa in i den och försvinna! Jag var själv så liten att jag missade hela uppståndelsen, men på gården pratades det länge om den dagen.”

Evy skrattade redan, för deras pappa hade berättat för dem många gånger om den där dagen när han bara var tre år gammal och farfar tappade bort farmor.
”Berätta om farbror Bengt!” Sade hon och Oscar hyschade henne, han skulle precis komma till det.
”Du skulle ha sett dem, gubbarna, där de sprang runt på gården. Farfar och farbror Bengt”, fortsatte han. ”De letade i vedboden och på vinden, i krusbärsbuskarna och vid dammen, de kollade i köket och på toaletten. Överallt letade de, men ingen farmor fanns. Inte i rabatten och inte bland tvätten, de ropade och letade om vartannat –”
”– och farfar var så orolig att han drack kaffe med salt istället för socker”, flikade Evy in.

”Ja, vid lunch var de nära att ge upp, gubbarna, men – som de satt där i köket med kaffet på spisen dök farmor plötsligt upp! Och som hon skrattade när hon såg dem!”
”Berätta vart farmor hade gömt sig!” Evy kramade om Herr Kanin. Om hon blundade riktigt hårt så var det pappa som satt där och berättade.
”Du förstår, det hela var så enkelt att farmor kände sig så trött efter frukosten att hon rakt krupit in i farmorsklänningen och somnat. Det var gubbarnas skrik och rop som väckte henne och hon såg hur de sprang runt på gården som yra höns. Att man inte ens kan vila middag, hade farmor sagt, utan att ni karlar helt tappar fattningen. Och har du blivit alldeles från vettet, Harald, ska du–”

”– verkligen hälla salt i kaffet?” Fyllde deras mamma i från dörröppningen. Evy gjorde sig genast så liten hon bara kunde bakom Oscar. Endast Herr Kanins öron stack fram. ”Seså, båda två, bums i säng. Det är långt efter läggdags.”
Hon var inte arg, där hon stod. Nej, hon log faktiskt och Oscar andades långsamt ut. Han märkte inte ens att han hållit andan så fort mamman kom in i rummet.
Evy pussade på Farmorsklänningen och ropade godnatt till Oscar innan hon och Herr Kanin skuttade tillbaka in i sovrummet. Deras mamma följde efter. Oscar satt kvar ett litet tag till. Fingrarna återvände till det rödgröna tyget.
Det var sexton tygremsor brett..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
JennnyJ
25 mar 19 - 11:11
(Har blivit läst 109 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord