Återvändsgränd |
Jag är den typen som i tystnaden lider,
samtidigt som mitt inre brinner, skriker och svider.
Insidan är ångestfylld och värker av trötthet,
men detta förblir och är endast min hemlighet.
De flesta skulle varken förstå eller lyssna på riktigt,
då de flesta har egna liv med problem som är för dom viktigt.
Så jag känner att tystnaden duger för stunden mest,
men jag vet inte hur mycket jag pallar med tystnaden härnäst.
Jag tror jag skulle vela skrika ut, svära, sparka och slå,
i hopp om att efteråt kanske bättre få känna och må.
Men helt ärligt vet jag inte alls vad jag ska göra och ta vägen,
när jag känner mig som värst i dessa lägen.
Jag är som fast i min egna återvändsgränd av ensamhet,
där ingen faktiskt märker något eller vet.
©
|
|
|
|
