Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Och det är allt du ger mig

Jag är bra på att läsa människor,
läser mellan rader,
ser förbi omslaget
till det allra innersta,
men jag har inte ännu
listat ut dig,
kan bara gissa

Du är fin,
det ser jag,
och de vackra orden
är ord du menar

Efter att ha läst din baksida
är det här min tolkning

Du ogillar förväntningar
som läggs på dig,
sådana förväntningar
som du har svårt att leva upp till
i allt kaos som är just nu,
sådana förväntningar
som gör att andra blir besvikna
om du inte uppnår dem,
sådana förväntningar
som känns som press,
och som misslyckanden
om du brister

Du omsluts
från alla håll
och pressen
blir för stor,
den enklaste vägen ut
är att knipa ihop ögonen,
försvinna in,
in i dig själv,
in i annat
och stänga ute allt
där du riskerar
att brista

Samtidigt
virar du in dig själv
i ännu mer krav,
skapar löften,
åtaganden,
för att du tror
att det är vad andra vill ha,
löften och åtaganden
som du sedan
inte fullföljer,
så du stänger in dig igen
och allt börjar om

Jag vet inte
om du lyckats intala dig själv
att du inte gjort fel
gentemot mig,
vet inte
hur hårt du kan sluta dina ögon,
jag vet inte
om du förstår
att det är ditt eget handlande
som tvingar in dig i hörn,
ger dig klaustrofobi

Allt jag vill ha
är ärlighet
och tydlighet,
och allt du ger mig
är plåster på såren,
överslätningar
och offerkoftor

"Jag uppfattade det som
att du skulle ringa mig inatt
och att jag skulle komma över,
hur uppfattade du det?"
frågar jag

Och du är idel tystnad,
blundande

Jag uttrycker besvikelse
och önskemål om svar,
överenskommelser

Och pressen blir för stor,
så istället för att prata med mig,
sveper du offerkoftan
hårt om kroppen,
tar törnekronan i handen,
uttrycker Messiasfraser
om att du kan bära skulden
och att allt nu
är förbi

Jag biter ihop käkarna,
för ditt beteende
får det att krypa i kroppen,
kräkreflexer aktiveras

Tänker över
vad jag behöver,
vad jag tror
att jag mår bäst av
i långa loppet,
så som jag alltid gör,
och kommer fram till
att jag värdesätter
förståelse
oss emellan,
ett positivt avslut
som jag kan bära med mig

Så jag raderar förväntningar,
landar i trygghet
och skriver till dig
att jag gärna kommer över,
om du vill,
när du vill,
men att ingen press finns

Dagen därpå
skriver du
att jag är fin,
och att du ska höra av dig
så snart du kan,
men du öppnar inte
mitt meddelande,
trots att du är aktiv online

Och jag orkar inte,
för du gav mg just ett nytt löfte,
ett nytt löfte
som jag inte bett dig om,
som du bara känner
att du borde ge,
men som du sen
inte kan leva upp till,
som gör att du behöver blunda
igen

Och det du gör,
gör ont i mig,
ser hur du
lägger upp bild efter bild
på snapchat,
utan att bry dig om
att ens läsa det jag skrivit

Kanske
med rädslan
för att det ska innehålla press
som du inte kan leva upp till,
som du känner dig misslyckad av
den här dagen,
som du har roligt
och vill vara glad
och bekymmerslös,
precis så, som du behöver
mer än något annat
just nu

Kanske
med tanken om
att det enda svar
du kommer kunna ge mig
är sådana
som tar en handfull sekunder att skriva
snarare än sådana
som kräver allt ditt fokus,
allt ditt fokus
som du vll ge mig,
allt ditt fokus
som du tycker att jag är värd

Men ditt agerande
blir så väldigt fel,
du förstorar mina behov
till ofantlighet
och de blir oöverstigliga,
så du ger mig luftslott

Och jag får
precis det enda
jag sagt att jag är rädd för,
jag har upprepat
gång på gång
att du kan säga
precis vad som helst,
ingen sanning
kan skada mig,
att det enda som gör ont
är brustna löften,
tomma ord
och otydlighet

Och det är allt
- allt -
du ger mig






...

Dennis
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
3 mar 19 - 10:13
(Har blivit läst 59 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord