Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

44444444444444444444444444444444444444444444444444

Det var 1 vecka efter att Harry och Miriam sett Snapes minne och Miriam satt vid sjön när Minerva kom gående och sa.

Minerva - Miriam?

Miriam tittade upp och sa.

Miriam - Å hej professorn.

Minerva såg på henne och sa.

Minerva - Miriam, hur är det?

Miriam suckade och sa.

Miriam - Inget, det är bra.

Minerva suckade och sa.

Minerva - Är det för att Umbridge dragit in dina lektioner?

Miriam suckade och sa.

Miriam - Nej, för att professor Snape inte vill ha med mig att göra längre.

Minerva såg på henne och sa.

Minerva - Men...vad är det då som har hänt Miriam?

Miriam suckade och sa.

Miriam - Ja han hatar mig för att Harry drog in mig i något som han gjorde.
Jag ville inte det.

Minerva flämtade och sa.

Minerva - Han är arg på dig för något Harry gjorde?

Miriam suckade och sa.

Miriam - Han är arg på Potter också.

Minerva såg på honom och sa.

Minerva - Och du ville inte göra det Harry drog in dig i?

Miriam skakade på huvudet och sa.

Miriam - Nej, det vill jag inte.

Minerva såg på henne och sa.

Minerva - Vet du vad, jag ska prata med honom.

Miriam flämtade och sa.

Miriam - Han kommer att tro att jag berättat.

Minerva suckade och sa.

Minerva - Nej, lita på mig Miriam.
Det kommer han inte.

Miriam suckade och sa.

Miriam - Okej Minerva.

Minerva nickade och sa.

Minerva - Vänta här.

Miriam nickade och sa.

Miriam - Det ska jag göra.

Minerva nickade och 20 minuter senare var Minerva i fängelsehålan och gick och knackade på Snapes kontorsdörr och gick sedan in och Snape tittade upp pch sa.

Snape - Minerva, hur kommer det sig att du kom hit?

Minerva såg på honom och sa.

Minerva - Jag är här för Miriam skull.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Jaså, vad är det med henne?

Minerva suckade och sa.

Minerva - Jag vet att du tycker om henne och det är inte lönt att du förnekar det.
Men hon är ett nervvrak.

Snape såg på henne och sa.

Snape -Jaha, och vad har jag med det att göra?

Minerva såg på honom och sa.

Minerva - Hon har inte gått in på några detaljer Severus.
Men hon sa att du i stort skett hatar henne för något som Potter drog in henne i.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Jaså...så du menar att hon inte gjorde det med flit?

Minerva såg på honom och sa.

Minerva - Vad som än hände....så ville hon inte.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Jaha, och.

Minerva suckade och sa.

Minerva - Jag tycker ärligt talat att du åtminstone borde gå till henne och prata med henne och lyssna på henne.
Hon sitter vid sjön.

Sedan snodde Minerva på klacken och gick iväg och Snape suckade och sa.

Snape - Jaja, jag gör väl det då.

Han reste sig upp och gick ut från kontoret och låste det och när han kom närmare sjön så kastade han en skyddsförtrollning över dem och sa.

Snape - Miriam.....

Miriam svalde och sa.

Miriam - Jag har inte berättat....jag har inte berättat.

Snape hörde paniken i hennes röst och sa.

Snape - Det vet jag väl.

Miriam svalde och reste sig upp och såg rakt in i Snapes kalla ögon och sa.

Miriam - Så nu är du villig att lyssna?
Lyssna på mig när jag säger att jag inte ville se det där.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Så det stämmer....att Potter drog in dig i det utan att du ville?

Miriam nickade och sa.

Miriam - Ja, och om du inte tro mig så läs mitt sinne.

Snape såg på henne och han såg sanningen i hennes ögon och han sa.

Snape - Det behöver jag inte.
Jag kan läsa dig utan att behöva använda mig av sånt.

Miriam såg på honom och ville krama om honom men visste inte om han skulle tillåta det och han såg hennes fundering på henne och han gick närmare henne och drog henne intill sig och sa.

Snape - Miriam....jag är ledsen.
jag borde ha litat på dig.

::::::::::::::::::::::::
Miriam begravde huvudet i hans bröst och sa.

Miriam - Men jag förstår inte Sev....varför ville du så gärna dölja det där för mig?

Snape såg darrade en aning och sa lågt.

Snape - För jag trodde att du skulle tro att jag skulle kalla dig för....om jag råkade i trubbel och du var i närheten.

Miriam såg på honom och sa.

Miriam . Nej, jag skulle aldrig överge dig för något sådant.
Hade du varit i liknade sak igen och jag skulle råka komma och vilja hjälpa dig och du skulle ha slängt ut åt mig.
Ja, jag kanske skulle vara sur ett tag, kanske 1 dag eller 2 men sedan skulle jag absolut förlåta dig.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Skulle du?

Miriam nickade och sa.

Miriam - Ja, det skulle jag.

Snape blundade och sa.

Snape - Okej Miriam.

Miriam såg på honom och sa.

Miriam - Sev....jag vill inte försvara Harry Potter på något sätt.
Men ärligt talat....jag tror inte att han ville titta på det där för att förnedra dig på något sätt.
Enligt Harry har du ju alltid sagt att hans far var en arrogant skitstövel, medan alla andra säger att han var en snäll typ som ville alla väl.

Snape såg på henne och sa.

Snape - Men han....

Miriam nickade och sa.

Miriam - Ja jag vet.
Men jag förstår mig inte på Lupin och Sirius.
Varför kan de inte bara vara helt ärliga mot Harry.
Harry må vara en idiot i de flesta lägen, men han borde åtminstone ha fått veta sanningen från nåra andra som han verkligen litar på.

Snape nickade och sa.

Snape - De kan jag åtminstone hålla med om.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::20
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Ripadal
17 feb 19 - 19:52
(Har blivit läst 575 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord